Bush erkänner: Olja & Krig

Det kan inte vara lätt att tillhöra Bombhögerns Vänner. Varje gång Bush ändrar sig måste man ju hänga med. Nu, kära Bombhöger, är det dags igen.

Först gällde det alltså Saddams massförstörelsevapen. Saddam hotade hela världen med dessa vapen, men framförallt befarades att han skulle anfalla USA. Att ett sådant anfall krävde hittills okänd teknik, bevisade bara hur lömsk Saddam var. Dessutom påstod Bush att Irak låg bakom 11 september. En ren lögn som dessvärre 60 procent av amerikanarna inledningsvis gick på, medan varje tänkande person fattade att en religiös blådåre som Usama bin-Ladin inte kan ha något att göra med en sekulär flåbuse som Saddam Hussein.

När inga massförstörelsevapen hittades ändrade Bush strategi. Skälet till kriget var att skapa frihet och demokrati. Alla i Bombhögerns Vänner började därför samtidigt prata om hur viktig frihet och demokrati är för alla människors gemensamma lycka. Bombhögerns Vänner drabbades dessutom av religiöst tungomålstalande när de i Bush anda började prata om godhet och ondska och religiösa ting.

För president Bush är utvecklingen dock ett problem. Ingenting går hans väg. Demokrati i Irak kan bli hans största bakslag. Om valen i Irak blir av är risken stor att den nya regeringen allierar sig med mullorna i Iran och förvandlar Irak till en islamistisk stat enligt iransk modell.

Bush måste alltså hitta på ännu ett skäl till USA:s ockupation av Irak. Därför har Bush börjat tala ett språk som rentav förefaller trovärdigt. Kriget gäller oljan.

I ett tal förrgår natt sa Bush på en militärbas i USA att kriget gäller att stoppa terrorister från att ta över Iraks oljeproduktion. Nyhetsbyrån AP refererade talet under rubriken "Bush kommer med nya skäl till Irakkriget.".

I väntan på att Sveriges småborgerliga journalister och ledarskribenter ska hinna ställa om sina hjärnor, har ännu inget rapporterats om Bush nya Irakdoktrin.

Personligen tror jag inte att al-qaida kan ta över Irak. Den förklaringen förefaller något krystad, om man säger.

Istället får jag lust att varna för det gamla imperialistspöket. "Imperialism" är ett ord som numera är dödskallemärkt i alla samtal, men ändå fullt användbart om man vill förklara sakernas tillstånd.

Imperialism innebär att privata bolag erövrar nationer i syfte att berika sig själva, att plundra dem på råvaror. När bolagen själva inte hade råd begärde man hjälp av staten. Fast numera vill bolagen inte smutsa ner sina varumärken med krig. Dessutom är det bättre för den egna plånboken när skattebetalarna betalar kostnaderna. Metoden har använts av USA i långt mer än hundra år.

Den amerikanske hjälten general Smedley Butler skrev för länge sen hur imperialismen fungerar. När hans memoarer gavs ut var General Butler den tiden superkändis, USA:s mest hyllade och dekorerade krigshjälte. Det han skrev då, kunde ha skrivits idag.

"Jag var den mesta tiden en finfin gorilla åt storkapitalet, Wall Street och bankirerna. Jag var, kort sagt, en skurk, en gangster åt kapitalismen … Jag hjälpte till att rätta till Honduras åt fruktbolagen 1903. Jag hjälpte till att göra Mexico tryggt för amerikanska oljeintressen 1914. Jag hjälpte till att göra Haiti och Kuba till trevliga ställen där killarna från National Bank City kunde hösta in pengarna. Jag hjälpte till att våldta ett halvdussin centralamerikanska stater till förmån för Wall Street. Listan på skurkaktigheter är lång."

Under hela 1900-talet var USA världens mest aggressiva imperialiststat. Det finns dock ett kort avbrott under Roosevelts tid vid makten. Under några år på 30-talet upphörde storbolagens krig med statlig hjälp. USA:s utrikespolitiska doktrin kallades då "Den goda grannens politik".

Synd bara att USA efter Andra världskriget inte fortsatte med den "Goda grannens politik". För därefter har man varit inblandad i 250 krig, nästan alla för att skydda "amerikanska affärsintressen". Motsatsen hade kanske gynnat mänskligheten, detta får vi aldrig veta.

Av Roger Lord 01 sep 2005 10:39