Kvantitet eller Kvalitet

Regeringen har beslutat att öka antalet högskoleplatser för att möta ett ökat söktryck, större årskullar och ett framtida behov av en bättre utbildad befolkning. Antalet platser ska ökas successivt med start redan i höst då antalet platser ska ökas med 3500 stycken. Regeringens mål är att 50 procent av en årskull ska ha påbörjat en högre utbildning innan de fyllt 25 år. Att andelen högutbildade i Sverige måste höjas ser man tydligt om man går in på SCB:s hemsida och tittar på hur vi ligger till jämfört med våra grannländer runt Östersjön. Då kan man konstatera att vi inte har så överlägset utbildad befolkning som många tycks tro. Men detta sätt att höja utbildningsnivån på befolkningen är på sikt kontraproduktivt både för den enskilda individen och för hela samhället.

Högskolan har redan expanderat kraftigt i Sverige. Det positiva med denna expansion är att tillgängligheten ökat genom att antalet skolor ökat, det finns nu tillgång till högre utbildning i alla landsändar. Det negativa är att man inte följt upp med de nödvändiga resurserna. Under denna expansionsperiod har antalet studenter ökat med 86 procent, antalet doktorander med 55 procent men antalet lärare bara med 17 procent. Att detta är en ekvation som inte går ihop om man vill upprätthålla kvaliteten är inte svårt att förstå. Med mindre resurser så minskar chansen till t.ex. gästföreläsningar, något som är synd eftersom dessa kan fördjupa förståelsen av ett ämne, belysa det på nya sätt och knyta an till världen utanför högskolan. Även föreläsningsgruppernas storlek ökar, detta försvårar i sin tur de givande diskussioner som borde karaktärisera en högskoleutbildning.

Att i dagens läge fortsätta att satsa på kvantitet istället för att säkra kvaliteten först har bemötts med kritik av bland andra SFS och SACO. Som menar att det är nödvändigt att resurserna per student ökar innan en ytterligare expansion kan genomföras.

För att värdet på den högre utbildningen inte ska devalveras behövs flera saker. Först och främst behövs att intagningskraven höjs, det kan t.ex. tyckas vara en självklarhet att man ska vara godkänd i svenska och engelska för att beredas plats på högskolan, men tyvärr är regeringen inte av samma åsikt.

Om inte studenterna är tillräckligt förberedda när de kommer till högskolan kan mycket av den första tiden komma att gå åt till repetitioner, detta tar naturligtvis tid ifrån den fördjupning och diskussion som högskolestudier bör innebära. I HSV:s genomgångar har utländska bedömare också kunnat konstatera att Sveriges grundutbildningar i Högskolan är grundare än i många andra länder.

Det krävs också att regeringen satsar pengar på att stärka högskolorna ekonomiskt så att de får de nödvändiga medlen för att kunna upprätthålla och förbättra kvaliteten. Man måste också ändra det sätt på vilket högskolorna får sina resurser. Genom att en stor del av finansieringen idag bygger på hur många studenter som godkänns så ges skolorna ekonomiska incitament att sänka sina krav på studenterna. Detta leder i många fall till en slapp inställning hos studenterna. Och i längden till att de som kommer ut ifrån högskolan inte har de kunskaper som skulle vara önskvärda, för att Sverige ska kunna konkurrera på en arbetsmarknad där gränserna blir allt mer öppna. Det kommer inte vara nog att många Svenskar i framtiden kan visa fram ett papper där det står att de gått den ena eller andra utbildningen eller kanske flera stycken, om en examen inte garanterar att en hög kunskapsnivå uppnåtts.

När den borgerliga alliansen för ett tag sedan lade fram sitt förslag till politik för den högre utbildningen kunde man se att de är betydligt mer angelägna om att ge Svenska akademiker en chans att få en konkurrenskraftig utbildning. De vill förutom att frångå 50-procentmålet som det högst prioriterade också höja intagningskraven till en mer rimlig nivå.

Utbildningsministern talar om att inte sänka ambitionsnivån, men det är precis det man gjort genom att sätta 50-procentmålet främst utan att säkra kvaliteten. Förutom att regeringen med sitt missriktade beslut vill höja kunskapsnivån, har man också all anledning i världen att vilja bättra på statistiken över arbetslösa ungdomar. Men i sin strävan att få in många på Högskolan, glömmer man tydligen att för att lyckas bra i en utbildning krävs motivation, förkunskaper och intresse. Det är inte meningen att högskolan ska vara en vänthall för dem som väntar på att få ett jobb.

Man måste redan i grundskolan och gymnasiet väcka det genuina intresset för bildning och utbildning. Samt säkra de kunskaper som krävs för att fortsätta. Så att alla studenter är motiverade och förberedda när det är dags för en högskoleutbildning!



www.hsv.se
www.maktskifte06.se
www.regeringen.se
www.saco.se
www.scb.se
www.sfs.se

Av Therese Klaar 31 aug 2005 21:23