Pappor fixar

Lagade familjens cyklar häromkvällen, igen. Det blir punktering lite väl ofta. Hela dagen var det varmt så jag väntade tills det blev kväll. Vid 21 tiden gick jag ut och började skruva, härligt, ljummet i luften. En skruv var runddragen så det tog en stund att få bort den. Svetten lackar och mygg kommer från ingenstans och biter på smalben och surrar runt öronen och värst av allt är när de biter på fingrarna , det kliar som vansinnigt där. Vindstilla, ljummet i luften och myggar till förbannelse. Varför gjorde jag inte det här på dagen i stället. Inga lagningsgrejjer?! De är slut, får gå ner till macken för å köpa, skitig, svettig och förbannad. Köper en slang, kanske lika bra att byta den. Kommer hem med myggen vinande runt huvudet och konstaterar att det är en för liten slang jag köpt. ÅÅÅÅh jag blir tokig. Fixar punkan och monterar ihop däcket och märker när jag pumpar att det är ett hål till på slangen.

Det är då Karin kommer ut och försöker vara uppmuntrande och ger en del hurrarop och "vad du är duktig", "manlig" osv. Arg som ett bi sliter jag i hojjen för att få bort däcket igen och den runda bulten vill nu inte lossna, jag lyckades dra åt den för hårt, åt ena hållet går det bra att dra men inte åt det andra. Karin har gått in för länge sedan. Slår med hammaren, bänder med mejseln och efter en stund får jag bort däcket och lagar slangen... igen.

Det är nu jag börjar känna mig som en hjälte, en som fixar åt familjen så de kan ha kul när jag är på jobbet. Finns det inte ett program på tv där de bygger motorcyklar? American choppers? Tuffa grabbar med tatueringar som härjar och skäller på varandra men som får fram underbara motorcyklar. Det är jag! Tuff, som fixar hojjarna, passar på och justera bromsar och växlar på alla cyklarna. Smörjer upp dem med olja kollar luften i däcken. Haha, man är bäst igen, vilken tur att ungarna och frugan har en så bra man. Ingen fjant som lämnar in cykeln på lagning, sånt fixar man själv, man är väl karl.

Glad, lycklig och trött märker jag att klockan redan blivit tolv. Va? Vad fort tiden gick och inte känner jag av några myggbett heller. Låst! Ytterdörren är låst! Va i .... går runt och kollar altandörrarna som alltid är upplåsta även om vi åker bort på fyra veckors semester... låsta! Jag går dagligen runt och skäller på alla att de ska låsa altandörrarna och ändå är de alltid öppna, fritt fram för grannens katt att uträtta sina behov inne hos oss, även stans uteliggare har fri tillgång till våra faciliteter, om de visset om det alltså. Men nu är det låst, inte ens ett fönster är öppet. Bra, ett ihärdigt skällande och gormande har äntligen gett resultat. Men vad gör jag nu, vad skulle grabbarna i "american choppers" ha gjort?

På morgonen låg det en lapp på köksbordet... igen.

Av Roland Katzler 25 aug 2005 12:10