Välfärdssamhällets dilemma! 1

Människorna vill först och främst ha en meningsfull tillvaro och ett friskt och gott liv. Samtidigt vill de flesta människor umgås med varandra och ha det trevligt tillsammans. De primära behoven och önskemålen är att konsumera, uppleva och vila.

Citat: Länk: detnaturligasteget.se
"...Den chilenske nationalekonomen Manfred Max-Neef et al har identifierat nio mänskliga behov som varit desamma i alla kulturer och i alla tider. Fysiska behov, Trygghet/beskydd, Engagemang, Avkoppling, Tillgivenhet, Förståelse, Kreativitet, Identitet/mening, Frihet..."

Arbetet och produktionen är alltså egentligen bara ett medel för att kunna uppleva och konsumera. Utan konsumtionen finns det varken något arbete eller någon produktion. Trots att alla har massor av olika och ständigt återkommande behov och önskemål, så är det ändå många människor som är arbetslösa. En procents minskning av konsumtionen påstås leda till att 25.000 blir arbetslösa! Minskar konsumtionen så är det sannolikt fel saker som bjuds ut på marknaden samtidigt som priserna som är på tok för höga; bl.a. därför att arbets-kostnaderna är för höga eller att konkurrensen som är för svag.

Egentligen innebär detta att hela välfärdssamhället har hamnat i ett moment 22, och detta trots att de flesta människor inget hellre vill, än att omväxlande konsumera, uppleva och vila avsevärt mera än vad de gör idag! Säkerligen skulle de flesta vilja ägna mer tid åt att konsumera engagerande och stimulerande upplevelser; istället för att nödgas ägna sig åt ett ganska ointressant rutinarbete för att få pengar som nödtorftigt bara räcker till mer än mat och bostad.

För många så är kanske orsaken till otillfredsställda behov, att arbetet tar för mycket tid och ork. Tiden för vila, avkoppling och vederkvickelse blir därmed otillräcklig. Detta leder kanske till att den optimala upplevelsen av hälsa ersätts med mediciner, sjukskrivning och sjukvård välfärdskostnader.

För andra så är den utbetalda lönen eller bidragen så låga så att det inte finns pengar över för att betala de priser som begärs för de saker och de tjänster som eftersträvas. Därmed blir valfriheten otillräcklig för att på ett kvalitetssäkrat sätt kunna tillfredsställa sina fysiska behov.

Differensen mellan priserna och de utbetalda lönerna eller bidragen hindrar från att utveckla den optimala kreativiteten och engagemanget, och utgör kanske ett hinder för att kunna uppleva en tillfredsställande mening och identitet. Den optimala hälsan ersätts kanske därför successivt med aggression eller passivitet, depression, mediciner, sjukvård och kanske förtidspensionering välfärdskostnader.

Det som jag här försöker belysa, anser jag vara något av välfärdssamhällets dilemma, som rimligen kräver omfattande strukturella förändringar.

De ledande företrädarna för politiken, ekonomin, industrin, massmedia och fackföreningarna anser tydligen att den enda lösningen är att med de små stegens tyranni försöka åtgärda symptomen! Ensidigt, enträget och enbart propagerar de för att fler människor skall krystas ut på en rigid arbetsmarknad, med de skattebelastade löner som de anser vara den enda förutsättningen, för att ständigt öka medborgarnas konsumtion BNP av det som de nuvarande utbudsmakarna råkar vilja producera.

Den lönesumma som betalas ut till dem som producerar och distribuerar de varor mat, bostad och allt annat som brukas och konsumeras är ju avsevärt lägre än summan av de priser som konsumenterna betalar för samma varor. Detta beror ju bl.a. på skatten på arbetet, och att priserna dessutom belastas med arbetsgivaravgifter och moms.

Om all beskattning på arbete och på varupriser togs bort helt och hållet, så borde priserna kunna sänkas avsevärt, så att de rena levnadskostnaderna blev avsevärt lägre. Samtidigt skulle naturligtvis alla sorts bidrag, transfereringar och subventioner kunna sänkas i motsvarande grad. Alla svartjobb skulle plötsligt helt försvinna och skatteverkets och flera andra myndigheters kontroller av arbetsmarknaden skulle helt kunna sparas in. Privata tjänsteutbyten skulle bli en helt intern affär mellan parterna som inte alls skulle behöva redovisas för någon annan eller för någon myndighet osv… Deklarationer och bokföringar behöver inte längre redovisas externt osv… Efter en sådan strukturförändring borde det knappast behöva uppstå någon arbetslöshet.

Istället bör det rimligen vara likviditeten som beskattas, och ett förslag till ett sådant skattesystem som kombineras med en basinkomst för alla medborgare finns beskrivit på:
Länk: nordspar.se

Beskattningen av likvida konton sker då helt automatiskt särskilt om alla pengar är kontopengar och sedlar och mynt försvinner och staten kan alltså spara in på en hel del myndigheter som t.ex. större delen av skatteadministrationen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och diverse pensionsfonder, A-kassan, CSN, AMS, delar av socialbidragshanteringen osv. När skatten på arbete försvinner så bör även AMS och arbetsförmedlingen kunna ersättas med privat förmedling via Internet. Fortsättning följer...

Av Uno Hansson 23 aug 2005 11:04