Jag fixade skandalfesten i NY i midsomras

Hoppas ni är snälla nu och förstår när jag gör lite stav och gramatik fel. Jag tyckte det var viktigt att skriva ett svar till Bill Butts tolkning av midsommarfirandet i New York City. Jag var nämligen med och ordnade den festen.

Jag är uppvuxen i New York med en svensk mamma och amerikansk pappa. Jag gick i skolan i New York och fick åka "hem" till Sverige på skollovet. Som barn uppskattade jag min tid i Sverige. Min svenska är min mors svenska. Kanske "frusen" sedan 60-talet när hon kom till USA som nygift. Alla tror att jag är 08 när jag öppnar käften, men det är väl då och då som lite omodern slang kryper in. "Hajar ni inte klyket?" Visserligen så har jag nästan bara sätt Sverige när det är som bäst, på sommaren! "Hem" har alltid varit ett konstigt ord för mig. Jag är nästan aldrig hemma. I Sverige är jag Yenkare och i USA är jag Svensken. Jag får väl nöja mig med att jag är Svensk när det gäller viktiga saker i livet - som hockey.

För många år sen var jag till och med en liten tomte och efter det stjärngosse på flera av Billy Butts "Lucia-kör" här i NYC. Jag var med i paraden på Femte Avenyn och kommer ihåg när en viss Amerikan skrek illsket att vi förstörde USA. Han trodde att vi var medlemmar i Ku Klux Klan. När någon berättade hur det låg till för honom nynnade han glatt med i alla julsångerna utan att kunna ett ord svenska. Efter det var det inte så populart att vara stjärngosse i USA. Min kärlek och enormt begränsade talang för musik kanske började redan då. På senare år så blev jag deltids Disc Jockey här i NYC. Om man inte kan spela själv
så kan man bli DJ. Man behöver också någon paus från det "riktiga jobbet" som datanörd.

Jag har alltid hållit bra kontakt med Svenskar här i stan. Har en hel del Svenska vänner i olika intressanta brancher, journalister, fotografer, musiker och datakillar som jag. Anledningarna att Svenskar söker sig till New York är många. Jag har hört dem alla. I utlandet får man lov att göra något man inte får göra i Sverige. Det är att vara en patriot. Konstigt nog, att vara svensk patriot i USA är att vara mer amerikan också. Alla här i USA är ju från någon annanstans ursprungligen. Alla använder något slags bindestreck; Afro-American, Italian-American, Swedish-American. Inget fel med att vifta med svenska flaggan. Speciellt på midsommar!

I 2002 blev jag erbjuden att spela på en midsommarfest ordnad av en svensk festfixare som hade hittat på konceptet tillsammans med Toshi. Toshi är den Amerikanska festfixaren som Billy skriver om som den största syndaren. Myket av det Billy skrev stämmer också, han är affärsman först och främst. Livet är väl inte så svart och vitt så jag kan inte måla ut honom helt som skurken i storyn. Billy har rätt när han säger att Toshi skrattar hela vägen till Banken. Inget fel med det i mitt tycke. Han är tar på sig stora risker för att tjäna pengarna. Han är duktig på få stora mängder av människor att dyka upp på en fest. Toshi är
egentligen bara en moniker. Hans familj är ursprungligen kinesiskt. Han tyckte väl att adoptera ett Japanskt namn vär coolare. Han har nog rätt, eftersom det är rätt vanligt att träffa en kines i USA men ovanligt att träffa en japan. Jag tycker bara att det är synd att han hela tiden måste låna från andra länder istället för att hylla sin egen tradition. New York saknar en bra Kinesik nyårsfest! Speciellt sedan de förbjöd fyrverkerier i NYC. En bra festfixare som han bör väl hitta på någon ny tradition som är rolig, laglig och ofarlig.

Midsommar 2002, det var en bra succé för mig som DJ, eftersom det kändes så bra att få hela rummet att gunga till svensk popmusik. Det var en hel del amerikaner som ville veta vem som sjöng den där "Sommartider" låten som alla kunde orden till. Sjunga till Gyllene Tider, i NYC av alla ställen! Ja, kanske det inte var Gessle själv som sjöng, men som DJ var man kung!

Den svenska festfixaren som hade bjudit in mig flyttade hem till Sverige veckan efter festen 2002. Toshi kom genast till mig och beskrev hur han ville göra om detta varje Juni. Jag såg det som en bra affär då han genast viftade ganska stora siffror framför näsan på mig. Det var ingen tvekan om det. Så klart! Jag ställde upp och skrev på ett tre års kontrakt med honom. Jag såg ju inte hur det kunde bli skandal av det hela. Jag ville helt enkelt underhålla de unga svenskarna som bor och lever i NYC. Jag gick med på att hjälpa till att ordna en efterfest på midsommar. Jag skulle vara DJ och vara ansvarig för att bjuda in svenskar. Toshi skulle betala den enormt stora summan som krävs för att hyra lokal på Manhattan och skulle marknadsföra detta evenemang till amerikanare. Jag visste ganska mycket då om hur man skulle vara för att vara en bra DJ, men en festfixare - det var jag väl inte. Men jag var tvungen att bli det snabbt!

På tre år har jag lärt mig ganska mycket. Mycket av det tack vare Toshi. Jag instämmer inte med allt han gör. Absolut inte! Ibland lär man sig från andras mistag också. Jag vet ju att hans sätt att marknadsföra ett evenemang är att spela upp den sexiga image som moderna Sverige har så svårt med. Det är ju något jag vet inte lockar Svenskar. Som DJ föredrar jag att fokusera på musiken som ska spelas. Promotionstilen, "sex sells" det är något jag grubblat mycket över de senaste tre åren. Det var många svenskar som klagade på Toshis stil. Jag lyssnade och försökte resonera med Toshi för att göra det bästa med kontraktet jag hade. I år så var det vissa saker jag insisterade på.

Jag är faktiskt nöjd med festen som jag ordnade. De flesta svenskar som kom på festen var nöjda. Det var tyvärr inte samma fest som beskrevs i Aftonbladet! Hur kommer det sig? Artikeln skrevs enligt Toshi av aftonbladetjournalisten Leif Kasvi i Sverige. Jag säger inte att artikeln är helt fel heller. Men den visar inte hela sanningen. Kanske Per Bjurman som är Atonbladets korrespondent i New York hade skrivit samma sak. Vem vet.

Allt som allt kom 6000 personer till festen. Svenskarna som jag bjöd in skulle samlas i ett "penthouse" festvåning som tog ungefär 1000 personer. Toshis fest skulle ske på bottenplanet med 5000 personer. Billy, du tappade bort en nolla i 600 siffran. Varför gjorde jag så? Jag såg det som viktigt vi skulle ha ett rum där svenskar kunde samlas och hitta varandra i allt vimmel. Det skulle inte vara någon bodypaint eller bröstmålning alls. Inte på någon våning.

2005 var inte första året som Toshi hadde bodypaint på personalen. 2003 gjorde han det med samma respons från riktiga Svenskar. Svenska tjejer gillade det INTE! Som festfixare vet man att man måste hålla damerna glada, annars blir det ingen fest. Därmed insisterade jag på att 2004 skulle bli fri från bodypaint och så blev det också.

I år eftersom vi hade separata rum beslöt Toshi att bryta vårt kontrakt. Han såg till att all personal på bottenplanet var kroppsmålad. För min del gick festen för oss svenskar bra eftersom vår personal inte var så lätt klädd. Där var det inga skandaler, bara bra musik och fest!

Vad gäller Swedish Match, de sökte inte upp Toshi för att ordna den här festen utan tvärt om. Jag kontaktade dem för två år sedan. Toshi tog senare över förhandlingarna och kontakten med Swedish match tyvärr utan lov från mig och lyckades få dem att vara en av flera sponsorer. Det ska väl också sägas att Swedish Match representeras i USA av ett Amerikanskt marknadsföringsbolag. Volvo gav ut nyckelringar, inget mer, och jag är ganska säker att de inte var på plats personligen heller.

Wille Crawford är en underbar kille som jag bjöd in. Han spelade för oss i festvåningen och visste så klart inte vad som hände på bottenplanet. Sahlene, henne lyckades Toshi boka själv. Hon spelade i stort sätt för en amerikansk publik som tyvärr inte uppskattade hennes musik.

På grund av skandalen med de här kroppsmålade tjejerna har jag beslutat avsluta mitt samarbete med Toshi. Toshi har lovat att konkurrera med mig om jag beslutar köra eget nästa år. Han kommer säkert försöka rekrytera någon ny svensk för att locka svenskarna. Av någon anledning tycker han att det krävs en riktig svensk på plats. Men i verklighet så kan han nog göra en lönsam midsommarfest utan att en enda svensk dyker upp. Man behöver inte locka 6000 personer till en plats för att ha en lyckad kväll.

Jag ber om ursäkt om någon tycker jag har förstört midsommaren. Battery Park där konsulatet i New York ordnar ett helt separat evenemang är fortfarande lika traditionellt som Billy tidigare har beskrivit det. Det är ingen som tänker ändra på det.

Toshi är inte djävulen. Han är bara duktig på marknadsföra till yenkare och hans stil uppfattas tyvärr som stötande för de flesta Svenskar. Men han har gett mig en gåva. Han har motiverat mig att bygga upp lite svensk nostalgi i New York City. Det var tack vare Toshi att jag grundade en websida för utlandssvenskar i NYC. Vi har ju inte något eget ghetto här att samlas i. Att gå online verkade vara en bra lösning. Websidan är mer än bara det som sker online, det är inte bara fester heller, utan också nätverksträffar och
fotbollsmatcher mot danskarna i stan. Det är många svenskar som tror på det vi gör och uppskattar det. Jag vill inte ta på mig allt beröm heller. Jag tog till och med på mig en Svensk partner för att driva alla dessa evenemang. Jag skulle nog inte klara halften utan hennes hjälp.

För min del, vill jag fortfarande göra det som motiverade mig från början, underhålla och vara DJ.

Av Thomas Noe 19 aug 2005 11:28