Señor Bush amnesti

Är USA verkligen den stora förebilden för lyckad invandring och integration? Svar: bilden är inte entydig. Det finns, kan man säga, en bra nyhet om USA och invandringen, och en dålig.

Den bra är den hyfsade integrationen av lagliga invandrare, som under 90-talet pendlade mellan 700 000 - 900 000 per år.

Den dåliga är de ca 3 miljoner illegala invandrare som tar sig in i USA varje år och går under jorden. Man behöver inte vara CIA eller FBI för att räkna ut att detta är ett formidabelt hot mot USA:s inre säkerhet.

Den dåliga nyheten blir inte precis bättre av att regeringen i Washington inte vill stärka skyddet av gränsen mot Mexiko.

Varför?

Svar: av omsorg om relationen till den - ja, faktiskt - USA-fientliga regeringen i Mexico City, som för att råda bot på arbetslösheten, och för att en tredjedel av den mexikanska ekonomins intäkter 13 miljarder dollar 2003 emanerar från hemsända pengar från USA, uppmuntrar sina fattiga, vilka äro legio, att utvandra till det mäktiga landet i norr.

Den mexikanska regeringen har till och med låtit trycka en broschyr som delas ut på mexikanska konsulat i USA och som på spanska upplyser om hur man skall klara sig i gringoland som illegal invandrare; hur man kommer i åtnjutande av gratis sjukvård, skolutbildning, körkort etcetera.

Naturligtvis har republikanerna och demokraterna den snabbt växande, spansktalande befolkningen i USA i åtanke inför kommande val. Speciellt republikanerna tycks ha det. Och de oroar sig för utfallet.

Dels röstar spansktalande som alla andra etniska minoriteter av tradition på demokrater som Bill Clinton, dels lär majoriteten av dem dela den mexikanske presidenten Vincente Fox indignation mot deras nya land, om han skulle ge uttryck för sådan - vilket han gör titt som tätt. Det gäller alltså att inte alienera de spansktalande väljarna eller den mexikanska presidenten. Snudd på samma sak tycks det. I alla fall om man skall resonera som den i Sverige beundrade valanalytikern Dick Morris.

Länk: frontpagemag.com

Statistiker har utifrån demografiska trender förutspått att Bush-regeringen är den sista republikanska i USA:s historia. Därför har rädslan för att alienera de spansktalande i republikanernas fall övergått i desperat fjäsk. Till exempel avhölls det republikanska partikonventet i Philadelphia spanska: Filadelfia år 2000 på dels engelska, dels spanska. Och givetvis måste det varit på samma sätt på konventet i New York City 2004.

Tyvärr är svenska medier lite dåliga på att upplysa om den illegala invandringen till USA. I stället vevas samma visa om och om igen - USA är den stora förebilden för europeisk invandringspolitik! Med speciell förtjusning hävdar arbetsgivarsidan och dess politiska språkrör detta, och rekommenderar försämrad anställningsskydd etcetera, så att det blir som i USA. Och vänstern, mån om att inte verka främlingsfientlig, vågar inte säga emot.

Men vi européer som räknar oss som sanna Amerikavänner och som läste TIME förra året om den illegala invandringen, kan inte få ro när vi tar del av den borgerliga propagandans felaktiga bild av USA som invandrarland. Vi älskar Amerika och vill inte se det offras på Mammons altare.

Det var ur demokratisk synvinkel betänkligt att både Kerry och Bush i förra årets presidentvalskampanj de facto helt undvek den känsliga frågan. Förmodligen efter någon hemlig överenskommelse. Min gissning.

Men tack vare artikeln i TIME och tack vare att Lou Dobbs på CNN börjat hårdbevaka den illegala inströmningen av miljontals människor från inte bara Mexiko utan även Ryssland, Kina, Bulgarien, och Irak, Iran och Aghanistan, så har läget förändrats till det amerikanska folkets fördel. För en gångs skull.

Både gränsstaten New Mexicos guvernör, demokraten Bill Richardson, och Kaliforniens, republikanen Arnold Schwarzenegger samt den demokratiska senatorn från New York, Hillary Clinton, har nu gjort utspel ämnade att fånga upp missnöjet med president Bushs slappa gränspolitik och valstrategiska amnesti för illegala invandrare. Som tävlande om sina partiers presidentkandidaturer 2008 vet de, att de inte får gå så långt i friandet till de
spansktalande, att de alienerar majoriteten engelsktalande, som då skulle kunna fylkas kring ett missnöjesparti av det framgångsrika slag som Texas-miljardären Ross Perot kandiderade för 1992.

Enligt Bush-beundrande krönikören Mark Steyn i Chicago-Sun Times den 11 januari förra året, så är nämligen 83 procent av amerikanerna för obligatorisk inlåsning av illegala invandrare och konfiskering av deras egendom, följt av deportation. Så stor är allmänhetens vrede.

"According to a RoperASW poll from last year, 83 percent of Americans support mandatory detention and forfeiture of property for illegal immigrants, followed by deportation.
“ Eighty-three percent. Pretty big number. So who are the 17 percent who dont think illegal immigrants should be seized, jailed, have their property confiscated and deported?"

Vad är det då som är så hemskt med illegal invandring förutom den där lilla bagatellen, att terrorister kan slinka över en obevakad gräns? Ger inte den illegala invandringen amerikaner billigare sallad till hamburgarna kanske? Tar de inte bara de jobb som bortskämda afroamerikaner och vit arbetarklass inte vill ha?

Tja, kanske. Men det beror lite på lönen också, inte på arbetet i sig. Och lönen till illegala invandrare - ja, den är som den är, skandalöst låg.

Detta har bidragit till att sänka genomsnittslönen i USA med 4 procent de senaste 20 åren, enligt den kubansk-amerikanske Harvard-professorn George Borjas, som hävdar att de som drabbas hårdast av detta är de längst ner i lönepyramiden, de infödda spansktalande och afro-amerikanerna.

Den sänkta genomsnittslönen generar förstås fina vinster åt aktieägarna och storföretagen, som, berättar TIME, anlitar mexikanska gangstersyndikat som flyktingsmugglare - eller annorlunda uttryckt, importörer av svart arbetskraft. Detta pågår, märk väl, med den amerikanska regeringens goda minne, och även den amerikanska oppositionens. Orsak, enligt TIME, att båda partierna står i ekonomiskt beroendeförhållande till storföretagen.

Lou Dobbs på CNN: "Theres no denying both political parties in Congress are now owned lock, stock and barrel by corporate interests."

Om detta talar inte s.k. Amerikavänner på den borgerliga kanten i Sverige. Inte till exempel Timbromannen, Dick Erixon www.erixon.com. Inte heller den invandringskritiske Expressen-krönikören Ulf Nilsson. Myten om det lyckade invandrarlandet USA är tydligen för värdefull för bruk i den svenska “debatten" för att få punkteras.

Så Sourze är den första svenska tidningen att förse er med hela bilden. Jag har kryddat anrättningen ovan med uppgifter hämtade från TIME för hela artikeln se webbadress inunder.


Länk: kfi640.com

Länk: cnn.com


För dagliga uppdateringar läs

www.vdare.com

Av Michael Ståhlberg 14 aug 2005 17:48