Bush och miljön

Tänkte väl det. Det är en i många länder uttalad sanning som upprepas - inte minst av de som inte har en aning om vad avtalet innehåller. Många tycks anse att det räcker med att veta att USA inte skrivit på för att utse avtalet till miljöbibel och jordens räddning.

Kyotoavtalet ger dessvärre bara marginella minskningar av utsläppen av växthusgaser jämfört med nuvarande nivåer. Det gäller dessutom inte för de snabbväxande länderna Kina och Indien, som har sammanlagt 2,4 miljarder invånare - att jämföras med de utvecklade ländernas 800 miljoner.

Många forskare har också reagerat mot de basfakta som avtalet bygger på. Vissa av dessa har i efterhand visat sig vara rena falsarier. I en artikel i tidningen Ny Teknik i mars 2005 dömer fem kända forskare från Sverige, Norge och USA ut hela avtalet. De anser att avtalet är baserat "på det som riskerar att bli en av världens största vetenskapliga skandaler". Vidare säger man att om avtalet efterlevs fullt ut blir resultatet en temperatursänkning på endast 0,02 grader C. Man avslutar sin artikel med att säga att "Kyotoavtalet är ineffektivt och dyrbart".

Miljöfrågorna präglas inte bara i Sverige, mer av känslor och flum, än av nykter vetenskap. Många vill vara med och krama ut politiska poäng. Det märkliga är att om problemen nu är så stora som miljörörelsen och andra säger, så borde radikalare åtgärder ha föreslagits. Kyotoavtalet är bara ett kraftfullt slag i luften. Och problemen är stora. Ingen tvekan om det.

De som till äventyrs tror att den rika världen på sikt kan övertyga 2,4 miljarder människor i Indien och Kina att avstå från att efterfråga mer av det vi tar för naturligt el,transporter mm är både naiva och lider av en postkolonial världssyn. Miljörörelsen har heller inget svar på hur vi skall komma till rätta med miljöproblemen i dessa ekonomiskt snabbväxande länder. Mer än lite fromma förhoppningar.

I stället för att sätta upp ineffektiva och dyra mål för att minska utsläppen hos oss själva bör den rika världen prioritera utveckling av ny teknik. Det är Bush idé för vilken han åtnjuter miljörörelsens eviga förbannelse. Han anses som bekant vara helt styrd av oljebolagen. Eller var det tvärtom?

USA, Australien, Kina, Indien, Japan och Sydkorea rapporteras nu ha arbetat fram en överenskommelse i växthusgasfrågan. Den skulle mycket riktigt gå ut på att prioritera ny teknik.

I Financial Times 26/7 skriver John Kay en tänkvärd artikel om att det inte är vettigt att satsa på pengar för att minska de globala halterna med ytterst små mängder. I stället borde vi antingen genomföra drastiska åtgärder eller fokusera på en anpassning till konsekvenserna. Det enda sätt på vilket vi kan genomföra drastiska åtgärder, menar Kay, är att västvärlden sätter in massiva forskningsresurser för minskade utsläppen och sedan ställa resultaten till Indiens och Kinas förfogande. Bush verkar ha liknande tankar.

Det är naturligtvis inte heller någon lätt väg att vandra men och andra sidan finns det inga lätta vägar. Särskilt som det i nuläget finns en begränsad vilja att ta kärnkraften under omprövning. Det skulle annars lösa många problem. Men det är möjligt att kärnkraften - inte bara i Finland, för att ta ett närliggande exempel - kommer att göra comeback i stor skala.

Många vill inte ha ny teknik skriver Kay. "Deras verkliga oro är i realiteten ett uttryck för skuldkänsla över materialism, motvilja mot kapitalism och rädsla för ny teknik".

Någon som känner igen bland annat våra inhemska miljöpartister i den beskrivningen?

Av Lars Nilsson 29 jul 2005 19:22