Oskyldig spärras in, skyldig frias

Efter terrordåden i Storbritannien naggas rättsprinciper i kanten, bland annat diskuteras förlängda häktningstider för misstänkta terrorister.

I demokratiska europeiska länder är häktningstider vanligtvis tidsbegränsade. Om åklagaren inte kommit till domstol med full bevisning inom tre-sex månader ska den häktade släppas. Godtycke ska inte råda.

Att sitta inspärrad utan prövning och dom föreställer vi oss bara kan förekomma i totalitära stater. USA håller idag cirka 10 000 personer inspärrade i olika fångläger utan prövning och dom. Den svenske "Guantamofången" var oskyldig men släpptes först efter två år på Kuba liksom hans 100-årige medfånge från Pakistan.

Man kommer också onekligen att tänka på Sverige.

Här finns i praktiken ingen begränsning hur länge någon kan sitta häktad. I princip kan misstänkta omhäktas och omhäktas hur många gånger som helst utan någon rättslig prövning av domstol. Teoretiskt kan man därför sitta häktad på livstid utan att få sitt fall inför domare och nämndemän.

Domstolen som häktar prövar nämligen endast graden av misstanke, inte vilka bevis som finns. Och ibland är just avsaknaden av bevis det främsta skälet till att besluta om fortsatt häktning. På fri fot befaras den misstänkte kunna sopa undan de bevis åklagaren ännu inte funnit, eller påverka vittnen man ännu inte hittat, och så vidare. George Orwell må le igenkännande i sin himmel, liksom Aldous Huxley.

Sverige är, som jag skrivit tidigare, ett mycket amerikaniserat land. Här ljuger poliser i rätten och politiska aktivister döms oskyldiga.

Vi kan ha folk häktade i evigheter. Men vi friar misstänkta mördare som sparkat huvudet av sitt offer. Vi dömer politiska aktivister till långa fängelsestraff på bevis som utländska domstolar finner undermålig, självfallet menar jag de rättsvidriga efterspelen till Göteborgskravallerna. Och vi dömer oskyldiga för mord.

Hur många oskyldiga spärras då årligen in? Sanningen finns i justitiedepartementets budget.

År 2003 betalade staten ut 28 miljoner kronor till 848 personer som frihetsberövats en del dömda, men som senare i högre instans ansågs oskyldiga. Det är ungefär samma antal, och samma summa, år ut och år in. Denna summa kommer dock att ta ett rejält skutt uppåt när Rahman, och den för incest oskyldigt dömda pappan i Skåne, kommer med sina slutnotor.

Vi behöver i alla fall, som ni förstår, inte skärpa lagen om häktning. Den saken har vi redan klarat av som ett led i kriget mot kriminaliteten, som inte heller varit särskilt framgångsrikt.

Just nu sitter i alla fall minst två personer oskyldigt dömda till mord här i Sverige. Den som tvivlar ska läsa boken "Tre bröder" av Christian Holmén och Dick Sundewall.

Detta är en rättsskandal, liksom domen mot våldverkarna på Kungsgatan i Stockholm och mot aktivisterna i Göteborg.

Vill vi ha det så?

Av Roger Lord 27 jul 2005 10:14