Marginaliserade tokbollar

Någon vecka efter att premiärminister Yitzhak Rabin skjutits av en judisk nationalreligiös extremist 1995 gick jag på en debattkväll mellan två respekterade ledare ur den nationalreligiösa bosättarrörelsen, knessetledamoten Chanan Porat och en rabbin från en judisk internatskola. Rabbinen, som verkade djupt skakad av det som hänt, sade: “Vi behöver rannsaka oss själva och våra värden. Vi har uppfostrat ungdomarna till att värdera Landet Israel högre än Staten Israel, och vi har misslyckats med att förmedla andra värden som respekt för andra åsikter och respekt för statens institutioner och den demokratiska processen. Vi, som lärare och föräldrar, bär på en stor del av ansvaret för det som hänt."

Det tyckte inte Chanan Porat, som satt självbelåten på sin stol. "Det handlar om enstaka, utflippade individer", förklarade han, "som inte har något med den nationalreligiösa rörelsen att göra. Vi har inget ansvar för det avskyvärda mordet på Rabin, det är inget fel på vår ideologi, Yigal Amir Rabins mördare är en avart, ett ogräs i vår välklippta gräsmatta, och han hade helt enkelt fått allt om bakfoten."

Tio år senare ockuperar fanatiska judiska ungdomar i 14-18-årsåldern ett arabiskt hus utanför Gush Katif, skriver "Muhammad är en gris" på väggen och provocerar fram ett stenkrig med de uppretade palestinska invånarna i byn, under vilket en palestinsk yngling stenas när han ligger livlös på marken. En israelisk soldat och en journalist räddar honom från de judiska ungdomarna. I ett övergivet hotell i Gush Katif i södra Gazaremsan förskansar sig hundratals judiska bosättare och sympatisörer, provianterar och lägger ut taggtråd. Samma vecka häller andra anti-Gaza-reträttsaktivister olja och spik på motorvägen mellan Jerusalem och Tel Aviv., ockuperar centrala vägkorsningar i rusningstrafik och hotar med att lamslå trafiken i hela landet om regeringen fortsätter med förberedelserna för Gaza-reträtten.

Men nu har den israeliska tysta majoriteten fått nog. Uppretade bilförare i Haifa som stoppats av demonstranter kliver ur bilarna och jagar bort de protesterande ungdomarna innan polisen hinner dit. Armen spärrar den judiska delen av Gazaremsan och evakuerar det ockuperade huset och så småningom också hotellet - inom loppet av en halvtimme, och utan några skadade. Efter att bosättarrörelsen publicerat sin avsikt att strömma in tiotusentals aktivister till Gush Katif den 18 juli, skrev Ariel Sharon igår under ett beslut att stänga Gazaremsan för israeler som inte är bosatta där. Den som vill komma och hälsa på måste be armen om lov. Svar ges senast inom åtta timmar. Och en väldigt ovetenskaplig opinionsundersökning i kafferummet på jobbet visar att 99 av israelerna samtycker med de här besluten. Den övriga procenten höll för omväxlings skull tyst.

Bosättarna i Israel har i åratal åtnjutit en väl tilltagen budget och i princip fritt fram i de ockuperade områdena. Till deras förskräckelse är det just deras forna beskyddare, Arik Sharon, som nu vänder sig mot dem, eftersom han, liksom över 60 av befolkningen insett att de judiska bosättningarna i Gaza inte är i staten Israels intresse. De har blivit en enorm militär och civil börda. Så de måste bort.

Liksom Johannes Jakobsson tror jag inte heller att alla muslimer är farliga. Rasism och ökad polarisering i samhället kommer inte att leda till någon förbättring. Vad jag väntar mig av muslimer är att de slutar bete sig som Chanan Porat. Ingen, inte ens i flyktinglägret i Jenin, hittar en vacker morgon ett färdigt bombbälte vid vägkanten, sätter sig i närmsta taxi och far iväg till Netanya eller Tel Aviv för att spränga sig själv och andra i luften. Jag har svårt att tro att situationen är annorlunda i en förort till London eller Leeds. Självmordsbombare kräver logistik, planering, finansiering och åtminstone delvis stöd från en tyst eller sympatisk omgivning. De enda som verkligen effektivt kan bekämpa islamsk terrorism är muslimerna själva och de samhällen de lever i. Och det är i deras eget intresse. För precis som den judiska varianten i första hand skadar den israeliska statens intressen, skadar den terrorism som kallar sig islamisk framför allt muslimerna själva.

Av Anna Veeder 14 jul 2005 08:26