Bra och dåliga argument

Är det inte så att skolans läroplan säger att utbildningen syftar till att göra eleverna till kritiskt tänkande och ifrågasättande individer, och att detta ses som viktigt för det demokratiska samhället? Jo, jag tror att den gör det. I alla fall så gjorde den det förr, när mina barn gick i skolan.

Samtidigt har jag en känsla av att man aldrig avsett en för bokstavlig eller långtgående tolkning av denna sympatiska ambition. Ty var går gränsen mellan kritiskt tänkande och att "märka ord"?

Inget är väl viktigare än respekten för varje människas rätt till liv och frihet. Människor försöker formulera detta på ett sätt som skall bidra till att det inskärps i våra medvetanden. Man talar om det i allmänna ordalag.
Och speciellt då ifråga om mänskliga eller medborgerliga rättigheter. Amerikanska självständighetsförklaringen:

"Vi anser dessa sanningar självklara:

att alla människor är skapade lika

att de av sin Skapare utrustats med vissa oförytterliga rättigheter

att till dem hör liv, frihet och strävan efter lycka"


Men ibland försöker man maskera krass egennytta eller samhällsnytta med samma sorts retorik och även falsk logik.

För att citera Göran Hägg i "Retorik idag":

"För den rättänkande svensken är det idag självklart att vara för abort och emot dödsstraff. Kanske är det moraliskt rimligt. Men det är sannerligen inte mer *logiskt* än den kristna amerikanska högeropinionens för svenska
debattörer chockerande hållning att vara för dödsstraff, men mot abort. *Logisk* är möjligen katolska kyrkans nuvarande attityd där man är emot allt dödande,
det vill säga både abort och dödsstraff." s.154 i pocketupplagan

Den s.k. fria aborten försvaras ofta med formuleringen "kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp". Som om därmed all vidare diskussion var
onödig, som om alla andra argument måste stryka på foten för detta argument. Om det nu är värt att kallas ett argument. En rätt är väl inte så självklar, att den inte behöver kunna motiveras med sakskäl? Ja, varför skall kvinnan ha rätt att bestämma över sin kropp? Och varför kan inte den rätten åberopas om hon till exempel vill röka marijuana? Ja, varför? Därför att marijuanarökning ställer till större skada socialt och individuellt än 30 000 aborter per år?

Okej, låt oss säga det, men stämmer det i så fall att man anser att kvinnan skall ha rätt att bestämma över sin kropp? Urholkas inte det argumentet även för s.k. fri abort, om det inte också gäller i fråga om marijuanarökning?

Som ni märker skriver jag här "s.k. fri abort". Vilket beror på att aborträtten inte är obegränsad under hela graviditeten. Så varför använda en formulering som målar upp en bild av att den är det?

Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp inskränks redan i abortsammanhang efter vecka 12 i och med att hon måste tala med en kurator, och helt efter vecka 18, eftersom hon då måste ha Socialstyrelsens tillåtelse. Så inte ens i fråga om aborter har kvinnan rätt att bestämma över sin egen kropp efter vecka 18 - fast i praktiken lär väl Socialstyrelsen aldrig säga nej förrän vid vecka 23 eller 24, så den där prövningen är väl bara en formalitet - för att blidka opinionen.

Ändå är det sannolikt effektivare som retorik vältalighet, att vara för "fri abort" istället för "en liberal abortlag", även om man vill försvara en aborträtt som inte är fri. Man kanske också vill hindra folk från att göra tankesteget, att om kvinnans rätt redan är begränsad i fråga om abort, vad hindrar att man ytterligare begränsar den? Blir inte gränsen mellan för och emot "fri abort" otydligare om man tänker så? Och vill man inte rädda den slagsordsmässiga nyttan av "kvinnans rätt att bestämma över sin kropp" och dess effekt på det allmänna "rättsmedvetandet", genom att dölja att den rätten inte existerar i praktiken?

Nåväl, nog om aborter.

Har jag nu uppträtt som en god, kritiskt tänkande medborgare? Har jag skärskådat ett ofta använt argument för vår nuvarande abortlag på ett rimligt och intellektuellt otadligt sätt? Har jag lyckats "falsifiera" det eller bara gjort mig till åtlöje? Finns det någon nytta med att i samtal människor emellan och även i det s.k. offentliga samtalet leka filosof och ägna sig åt "hårklyverier"?

I den internationellt hyllade norska
ungdomsromanen "Sofies värld" uppmanas läsaren att bete sig och tänka som en filosof. Men är detta bara en förnumstighet av en vuxen författare, som inte betyder något i verkligheten? Är man bara "jobbig" om man - efter bästa förmåga - försöker ha ett filosofiskt förhållningssätt till samhällsfrågor?

Jag har sedan jag satt i styrelsen för Hem & Skola i min dotters rektorsområde på 80-talet pläderat för moralfilosofi som ett eget skolämne, bland annat för att komma till rätta med mobbning. Men jag kan naturligtvis se nyttan av sådan intellektuell drill av eleverna även i ett vidare socialt och politiskt sammanhang.

Varför kan inte svenska skolor i likhet med amerikanska anordna tävlingar mellan olika debattlag?

Av Michael Ståhlberg 08 jul 2005 14:44