sourze.se

Alla lata svenskar

Är arbetslösa lata? Inte nödvändigtvis. Men alla andra är detta.

Lättja är en dödssynd. Bilden av att den late ligger på sofflocket och räknar a-kassepengar eller socialbidrag är fel. Som dödssynd är lättja allt som hindrar människor från att vara till gagn för andra människor.

Lättja är alltså ursprungligen en andlig synd. Därför menar jag att majoriteten svenska medborgare är latoxar.

De njuter och tiger. De njuter av sitt överflöd och de tiger om korruption på arbetsplatser, politiskt mygel, sociala orättvisor, demokratins brister, USA:s imperialistiska planer, taskig moral eller mot dumskallarnas sammansvärjning i stort. De är lata.

Latoxarna protesterar enbart när deras egen personliga frihet känns hotad och är bara solidariska när det handlar om den egna plånboken.

Latoxarna är givetvis fulla av energi. De stressar fullt upptagna med något de kallar "självförverkligande". Självförverkligande går ut på att frigöra sig från behovet av andra människor och att i första hand tänka på sig själv. Helt enkelt att bli så lat som möjligt.

Latoxarna lägger ner mycket energi på att hålla kroppen i trim, skönhetsoperera sig, snacka mumbo jumbo, handla kläder, vara lediga och resa. De dyrkar alla politiska system som uppmuntrar deras egoistiska tänkande och handlande. De hävdar att konsumtionssamhälle och demokrati är samma sak och att fattiga är fattiga därför att de aldrig levat i ett tillräckligt kapitalistiskt system.

Latoxarnas inställning till arbete är kluvet. De älskar att vara lediga, arbetet hindrar dem ju från favoritsysslorna handla, spela golf, meditera och ligga på playan. Men arbetet är också förutsättningen för att självförverkligas, genom karriär och annat. Så tro inte att latoxarnas liv är problemfritt. De tvingas leva med denna kluvenhet utan möjlighet att bejaka vare sig det ena eller andra. I värsta fall kan de börja brinna av ren lättja.

Latoxarna vill till varje pris bli sedda. Att "bli sedd" är att konkurrera med andra som också vill bli sedda. Lata människor konkurrerar vilt med varandra. Vad de inte tänker på är att när alla vill bli sedda finns ingen kvar som tittar. All kamp blir till slut förgäves: man blev aldrig MEST sedd av alla. Den late blir då ledsen. På grund av svag självkänsla, och en lika vag känsla av ensamhet, bryter han samman, blir sjukpensionär, och ökar bidragsberoendet i riket.

Latoxarna mognar aldrig. En vanlig mognadsprocess kan förenklat förklaras i tre faser: tonåringens egoism, förälderns altruism och därefter total balans mellan bägge faserna. Lata människor stannar i tonåringens egoistiska tänkande livet ut. Han blir en för makthavarna ytterst önskvärd medborgare, en aktör på dockteatern.

Latoxarna vägrar utveckla ett moraliskt beteende i sina relationer till andra människor. De kan inte ens lära sig trottoarkultur: varför ta hänsyn till andra i det offentliga rummet? Att överhuvudtaget ana andra människors behov väcker obehag hos latoxarna. Mest obehag väcker talet om att människor kanske är beroende av varandra.

Latoxarna tror att de är individualister. I själva verket sträcker sig deras individualitet inte längre än till val av bilmärke, yoghurt, tandkräm eller kaffesort. De fattar bara skenbart individuella beslut, påverkade av media och rådande trend. De tror att om bara sossarna blir av med makten då blir friheten total. Detta har de nämligen läst på tidningarnas ledarsidor och dessa sidor tror de på av ren lättja.

De lata har gjort riket till en ganska ogästvänlig plats att vistas på. Dödssynder är inte att leka med.



Om författaren

Författare:
Roger Lord

Om artikeln

Publicerad: 06 jul 2005 18:11

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: