"Ja men det är ju självklart"

Har du hört den här förut:

"Men det är ju självklart."?

Eller kanske:

"Så är det bara."?

Eller vad sägs om:

"Det är så uppenbart att det behöver jag inte förklara."?

Detta är ett klassiska svar på när någon ifrågasätter en åsikt, en truism eller vedertagen sanning. Jag har sett dessa fraser många gånger under de år jag debatterat på nätet.

Men är det sant? Finns det ståndpunkter som är så uppenbara att man *aldrig* behöver motivera dem?

Jag menar att så inte är fallet. Det finns en motivering för allt. Rösträtt, yttrandefrihet, äganderätt... precis allt detta finns det skäl till varför vi har dem. Det finns skäl till varför vi tycker stöld, mord och tortyr är fel. Det finns argument för precis allt.

Att säga "Det behöver jag inte svara på" är att göra det lätt för sig. Att slänga fram ett påstående utan att motivera det är billigt... väldigt billigt. Frågan är om de som säger det egentligen kanske inte känner till de skäl som ligger bakom uttalandet. Kanske är det till och med så att det inte ens finns några bra skäl längre!

Om något är så otroligt uppenbart, då borde det ju i rimlighetens namn vara väldigt lätt för den person som tycker så att presentera lättfattliga och övertygande argument om *varför* denne tycker som den gör, eller hur? Vad har denne person då för skäl att vägra? Det finns egentligen inga bra skäl till varför man skulle neka. Om påståendet är givet, då har man heller inga problem att svara på varför det är så givet... *om* det nu är det.

Det finns däremot gott om skäl till varför man bör upprepa argument för något som är "uppenbart". Det kanske viktigaste skälet är för att vi inte skall glömma bort vilka dessa argument är. Det är ett sundhetstecken att då och då stanna upp ett ögonblick och fråga sig "Hm... varför gör vi så här egentligen?". Om skälen är goda så är det bara att svara "Ja just ja! Det var därför!" och sedan fortsätta ett tag till. Då har vi fått en liten bekräftelse på att vi är på rätt spår.

Om det däremot visar sig att vi inte längre har något bra svar på varför vi gör som vi gör, då är det förmodligen dags att omvärdera det och kanske till och med sluta upp med att göra just den saken. På det viset fångar vi upp beteenden vars nytta gått ur tiden.

Detta kallas för introspektion eller att reflektera över något. Det är konsten att se in i sig själv och att granska sitt inre och sina motivationer. Det finns många områden där introspektion skulle komma till nytta.

Ta till exempel det här med feminism. Feministiskt Initiativ och många andra feminister som syns i media är utpräglade radikalfeminister. Det är radikalfeministerna som talar om det "systematiska förtrycket av kvinnor"... om "patriarkatet". Denna form av feminism hade sin tid och sin plats. Det fanns verkligen en tid i vår närhistoria då det var så att kvinnor hade sämre på grund av lagar och liknande. Själva systemet var könsorättvist och då kunde man verkligen tala om "systematiskt" förtryck av kvinnor.

Men samhället har förändrats. Tack vare radikalfeminismen har systemet designats om så att vi nu åtminstone på pappret har betydligt mer jämställdhet än vad vi hade tidigare. Vi kan inte på samma sätt som tidigare tala om ett "systematiskt" förtryck därför att själva systemet förtrycker inte längre.

I det läget borde radikalfeministerna stanna upp och fråga sig själva "Varför har vi den här ideologin? Vi har ju inte längre ett systematiskt förtryck". På det viset hade de genom introspektion kunnat pensionera de gamla arbetsmetoderna och teorierna. När det gamla sålunda rensats ut skulle de kunna hitta nya metoder och teorier som passar för det samhälle vi har just nu och därmed kunna fortsätta kampen mot könsbundna orättvisor.

Men introspektion och reflektion, det är något som radikalfeminister och många fler med dem är väldigt dåliga på. Istället fortsätter de att envist hålla fast vid de gamla föreställningarna. Och resultatet är tydligt: vi har ett enda stort käbbel! där radikalfeminister går i strid med tredje vågens post-moderna feminister och dylika. Jämställdhetsarbetet avstannar därför att de som skall leda det är för upptagna med att med dårens envishet försvara en ideologi som förlorat argumenten för sin existens. Detta är vad som händer när man tar något för självklart utan att reflektera över *varför* det är så självklart.

Så nästa gång någon - kanske du själv - säger "Ja men det är ju uppenbart", stanna då upp och fråga "Är det? Är det verkligen så uppenbart? Varför är det så?". Det behöver inte betyda att den som säger det har fel. Men det skadar inte att då och då motionera de skäl och motiveringar som driver en själv framåt.

Först då vi låter våra åsikter bli utmanade kan vi ana oss till om de är korrekta eller inte. En åsikt som man kan försvara mot en utmaning är förmodligen inte fel. Men en åsikt som är fel kan inte försvaras framgångsrikt. I det läget är det kanske dags att tänka till en gång extra.

Länk: en.wikipedia.org

Av Michael Karnerfors 05 jul 2005 20:09