Trevlig mordsommar!

Häromdan kom jag på mig själv med att nynna signaturen till Morden i Midsomer, en av alla dessa engelska TV-deckare som vi gottar oss i. Då hade mordsäsongen i Midsomer inte ens börjat, men signaturen satt där ändå. Jag hade bara sneglat i TV-tablån, sen strosade jag runt här hemma och lät som en svajig fogsvans medan jag pysslade med annat. Det är något mystiskt med den.

Och folket i Midsomer, vad är fel på dem? Något måste det ju vara. Är det grundvattnet? Inavel? De har ju ihjäl varandra till höger och vänster av de mest skruvade anledningar. På ytan verkar allt så idylliskt, men de har en gemenskap som för tankarna till Knutby. De går kurser i flamencodans och akvarellmålning. Idkar välgörenhet, ordnar auktioner, loppmarknader och tävlingar i vem har vackraste trädgården och vem bakar godaste fruktkakan. Men inte ens kyrkoherden går säker. Och kommisarie Barnaby har fullt sjå. När går han in i väggen?

På webbsidan overmydeadbody.com berättar en av seriens producenter att antalet lik som påträffats i Midsomer county nu är uppe i minst ett hundratal. På en yta stor som halva Öland? Jag hade hoppats att hitta en karta över grevskapet i min tummade Dictionary of Imaginary Places, sökte mellan Middle-Earth och Midwich utan resultat. Den som vill orientera sig kan köpa DVD-boxen, där får du en karta på köpet.

Hur kommer det sig att vi är så sålda på mord? Det är Mord i sinnet, I mördarens spår, Okänd mördare. Ämnet är lika outtömligt som fantasin hos den som ska hitta på svenska titlar vi inte hört förr. Kan vi förresten räkna med mordfria hotell snart? Porr är ju jättefarligt, det får män att tappa sans och vett, säger de som anser sig veta. Tänk om det bor det en presumtiv mördare i var och varannan kommun- och landstingsanställd? I Midsomer gör det ju uppenbarligen det.

I en TV-krönika i SvD 2005-06-28 beskriver Magnus Eriksson den gammaldags pusseldeckaren som djupt moralisk. Även de moderna polisserierna handlar om att återställa en moralisk balans, anser han. Deckaren som vår tids saga? Enligt Clarissa Pinkola Estés, jungiansk psykoanalytiker och "sagans paleomytolog", är sagor läkemedel. "De kräver inte att vi gör, är, utför någonting - vi behöver bara lyssna".

I sagan finns hjälpmedlen att reparera eller återställa en förlorad psykisk motivation, menar Pinkola Estés. Så har det varit i alla tider, men det intressanta är att sagorna var mycket våldsammare förr. Med kristenheten har de rensats från sexualitet och hedniska symboler, andar och allt "farligt". Framför allt har kvinnors lärosagor om allt som rör livet gått förlorade. Nu får vi sätta vårt hopp till Agatha Christie, P.D. James, Elisabeth George, Inger Frimansson, Åsa Nilsonne, Aino Trosell, Karin Alvtegen och njuta av frosseri, girighet, avund och resten av synderna. Budskapet är tydligt. Tar du död på kyrkvaktmästarn, småskolefröken och läkaren i byn får du förr eller senare ditt straff. Behave!

Jo, det var så sant. Mysteriet är löst. Det där med fogsvans stämde ju inte alls. Det som gör signaturen till Morden i Midsomer så catchy är en theremin, världens första elektroniska musikinstrument, moogen och synthens föregångare. Uppfunnen av en ryss i början av 1900-talet. "Such Good Vibrations", tyckte Brian Wilson i Beach Boys och svängde till en låt med samma namn.

Trevlig mordsommar!

Av Anna-Carin Collin 29 jun 2005 11:49