Feministiskt initiativ Fienden

Några fientligare människor får man leta efter. De borde väl opponera sig mot att man säger man om folk. Det är ju hemskt orättvist. Från allra första början gjorde dessa feminister något bra för kvinnan men det var då länge sen. Sedan 70-talet har det blivit mer och mer krig. De feminister som syns och hörs överallt är den värsta sortens kvinnor som varken gillar män eller andra kvinnor. De tror sig stå över alla andra kvinnor, de enda som kan tänka och som tycker att livet i manssamhället är ett hemskt liv.

Allt det som många kvinnor tycker om att göra anses som slaveri för männen, anser fi. Arbete som utförs av kvinnor anses som andra sortens arbete, inte lika mycket värt som männens. Männen har det alltid så bra och förspänt här i livet bara för att de har en snopp mellan benen, anser fi, som alltid är avundsjuka och själva vill ha all makt.

Dessutom tycker de väldigt illa om kvinnor som männen tycker om, kvinnor som är vackra eller moderliga. För att de är avundsjuka eller känner sig hotade. Alla kvinnor som tycker om män, som kan leva tillsammans med män - inte emot, anses som förrädare.

Var kommer dessa galna feminister i från? Hur kan de vara så bittra, arga och aggressiva, så sura, avundsjuka, missunnsamma, nedsättande och ibland riktigt hatiska? Har de ingen pappa, ingen bror, inga manliga vänner, morfar, farfar eller någon enda man i närheten som de kan tycka om, beundra, älska?

Alla kvinnor som vill vara hemma med sina egna barn, de blir totalt utmobbade av fi och många vågar inte gå mot strömmen utan väljer att lämna bort barnen och ge sig ut i arbetslivet så snart det går. Fi tjatar om hur viktigt det är att arbeta utanför hemmet, hur lat man är om man stannar hemma, hur man egentligen skämmer bort sin man när man är hemma. Barnen, vart tog de vägen i debatten?

Kvinnorna ger sig ut i arbetslivet och ungarna är på dagis och de träffas sällan. Stress för att man inte hinner med arbetet, ungarna, vännerna, sig själv - ja det som kallas livet.

Är det livskvalitet? Att inte känna sig nöjd med någonting. Gå i väggen till slut för att stressen äter upp en. Otäcka sjukdomar som varit enbart för männen tidigare, de har nu kvinnorna stressat sig till. Var det ett mål? Att dö i hjärtinfarkt 45 år gammal. Att knappt känna sina barn för man har haft fullt upp med karriären. Allt det som kvinnorna tyckte illa om hos männen är nu helt acceptabelt för kvinnorna att göra. Sånt kallas hämnd.

Var det det som var målet för de första feministerna? Knappast. Då handlade det om att få arbeta om man ville det, inte att man var tvungen. Ett arbete i hemmet ansågs förr som arbete och det var inte mindre värt än mannens. Fi idag tycker inte att det något arbete alls. Är inte det konstigt egentligen, att fi som förmodligen är kvinnor, trycker ned sina medsystrar på det här sättet?

Andra kvinnor, som är smalare, snyggare, har större bröst, vackrare hår, längre ben eller som är starka och vågar stå på sig, de får man tycka mycket illa om också. De passar inte in i mallen för hur en kvinna ska vara enligt fi. De är så rädda för alla färgstarka, tuffa och vackra kvinnor som inte gör precis som de vill. Varför? Hur kan kvinnor vara ett så stort hot mot dessa feminister? Jo därför att alla kvinnor som älskar en man eller flera, har ett fantastiskt sexliv, är lyckliga, smala, snygga eller mår bra, de är förrädare mot fi.

Man ska slåss mot männen, var missnöjd med sin kropp och ganska ful för att vara en riktigt bra feminist. Är det inte så? Skugge och gänget som pratar sig varma om "naturliga" kvinnor, med håriga kön och slapp mage. Därifrån hör man hela tiden förnedrande ord om mammor som fortfarande är attraktiva och annat dumt om kvinnor.

Är det inte dags att se skillnaderna på våra kön, uppmuntra varje enskild människa i stället för att slåss om varje liten bagatell i livet. Dagens feminister förstör allt i deras väg. Ska vi andra mjäka med och inte våga säga ifrån därför att de vill stå i ljusets sken hela tiden och framhäva sina egna ruttna åsikter som något som ALLA kvinnor tycker. Eller ska vi som tycker annorlunda ryta i en gång för alla och säga att "Nu är det nog med ert skitprat". Sluta dra alla män över en kam och sluta definitivt att säga "vi kvinnor" som om alla kvinnor i landet står bakom era påståenden. Ni skrämmer de unga kvinnorna med alla era hemska beskrivningar av män och skapar en obalans och otrivsel i samhället. Alla bara skriker och bråkar om allt, ungarna kommer i kläm och vi går mot ett samhälle som mer och mer liknar Stalins Sovjetunion.

Det är inte bra att ventilera ut all ilska i tid och otid. Förr kunde både kvinnor och män svälja en oförrätt och de tog inte strid om allt. Det är garanterat ett sätt att hålla kärleken vid liv. Hur många gör ens ett försök nu för tiden?

Av Suzanne Qrunell 27 jun 2005 00:24