Kunskap värderas inte nuförtiden

Som man drabbas jag ofta av det fenomenet, att min sambo sedan 25 år skakar på huvudet och säger, att "män kan inte hålla flera saker i huvudet samtidigt". Ofta irriterar hon sig också på hur jag kan sitta ostört vid datorn och arbeta, samtidigt som tonårssönernas olika musikformer - hårdrock och långa hemgjorda elgitarrsolon - fyller lägenheten som en öronbedövande ljudbarriär. Likadant var det när barnen var små. Även om jag nu var den som gjorde största delen i den dagliga omsorgen om sönerna så kunde jag - när så krävdes - lämna över ansvaret till mamma och koppla bort ljuden runt omkring mig, för att arbeta. Det har hon väldigt svårt för och kräver tystnad kring sig på ett helt annat sätt än jag.

Neurofysiologer skulle säkert kunna förklara detta i biologiska skillnader - i hjärnhalvorna - på ett sätt som var mycket mer exakt vetenskapligt än jag som historiker kan göra. Genusforskare borde emellertid ha svårare för en förklaring, eftersom de anser att vi inte är kapabla att bryta våra könsrollsmönster i vår uppfostran. Då detta mönster emellertid är tydligt åtskiljbart mellan män och kvinnor - men det också finns uppenbara undantag - så undrar jag hur genusforskarna ska få ihop det. Jag kan bara reflektera utifrån allmänna observationer som jag har gjort och det är min bestämda åsikt, att detta till stora delar är en skillnad baserad på kön, även om det - som sagt - finns undantag. De "nördar" som koncentrerat lägger ner sin själ i ett fixerat intresse är betydligt oftare killar än tjejer. Det innebär också ofta i skolan, att dessa "nördar" har toppbetyg inom det ämne som omfattas av deras brinnande intresse, men ofta sämre i andra. Flickor däremot har allmänt högre betyg, breddat på alla ämnen, ett resultat av att skolan faktiskt enligt nuvarande forskning lär vara anpassad för flickors utvecklingsnivå, inte för pojkars.

Vad innebär nu detta "nördfenomen" för vårt sociala beteende utanför hem och skola? Med risk för att bli offentligt hängd av feministiska företrädare påstår jag att detta betyder, att "nördarna" i allmänhet män har taskigare förutsättningar för att gå vidare till olika högre utbildningar. Det borde alltså rimligtvis vara så, att kvinnor lade beslag på alla toppjobb. Men ändå är det inte så, och man undrar varför?

Just fenomenet att kunna koncentrera sig intensivt på det som intresserar är naturligtvis en egenskap som bör vara synnerligen attraktiv för många arbetsgivare. Att tycka det är skitkul att ordna företagsstrukturer, att forska i ett ämne eller att utveckla datorprogram är naturligtvis en egenskap som är ekonomiskt mer förräntande än att plocka in någon som valt en utbildning för att den verkar mest ekonomiskt fördelaktig för "denne" språkvetarna vill att vi i den nya feminismens tid ska vara könsneutrala. Vad också "nördarna" ofta har med sig i bagaget är en massa extra kunskaper och erfarenheter, som inte förmedlas på utbildningarna. Kunskaper som ytterligare borde förhöja "nördens" attraktion.

Den kunskapen är idag förbjuden i Sverige!

Eftersom detta "nördfenomen", denna koncentrationsförmåga, i allmänhet gynnar män ute på arbetsmarknaden - enligt min mening betydligt mer än könsrollsstrukturer, som att "män håller ihop" - så måste det elimineras i "jämställdhetens" namn. För att könsneutralisera samhället är vi alltså beredda att sortera bort stora kunskapsresurser, och vi har också gjort det i och med att "icke katalogiserad" kunskap har "förbjudits". Vad jag menar är, att endast det utbildningsintyg/-betyg formella meriter som vi bär med oss är utslagsgivande för om man ska få arbete eller inte. Annan förvärvad kunskap och erfarenhet räknas inte.

Ett skrämmande exempel är läraryrket. I vintras presenterade skolverket en rapport som konstaterade, att obehöriga lärare ibland kunde vara lika bra som behöriga för eleverna. Vad hände? Jo, lärarfacken gick naturligtvis till storms eftersom de är en intresseförening för lärarna, inte för eleverna så att rapporten drogs tillbaka. Men de som jobbar inom skolan vet, att det finns massor av obehöriga lärare som är både pedagoger och kunniga. Och det finns många elever och f d elever som kan skriva under på, att åtskilliga behöriga lärare är hopplösa! Att samhället sätter likhetstecken mellan behörighet och kompetens, icke behörighet och inkompetens, gynnar faktiskt inte våra elever.

För egen del kan jag andraga ett annat exempel. Jag råkar genom oberoende forskning vara ledande expert på gotländsk medeltid, med flera böcker och artiklar i olika tidskrifter bakom mig i ämnet. Men jag fullbordade av olika anledningar aldrig min akademiska examen. Därför så skulle jag aldrig - om jag så önskade - kunna få arbete på t ex museet i Visby, oavsett att jag är kunnigare i ämnet än någon som arbetar där eller skulle söka dit. Något som fått till följd, att Gotlands fornsal sedan många år står utan historisk kompetent personal när det gäller gotländsk medeltid!

Är det verkligen värt att vi i jämställdhetens namn är beredda att lagstifta bort kunskap och erfarenhet på detta sätt? Jag tror det finns rätt många som håller med mig om, att ett betyg eller utbildningsintyg ofta kan vara intetsägande om en persons kompetens. Därmed inte sagt att de inte behövs, men att göra "formella meriter" allenarådande utslagsgivande för vad vi ska få arbeta med förefaller mig som ett stort slöseri. Är vi faktiskt inte mer betjänta av att försöka ta tillvara den kunskap som finns i samhället - även om den är "autodidakt" - än att sortera bort den? Och - när det gäller löneskillnader mellan män och kvinnor - är det inte en bättre väg att gå, att höja "kvinnoyrkenas" löner istället för att lagstifta in folk i yrken som de kanske egentligen inte är intresserade av?

Av Dick Wase 25 jun 2005 17:30