Jag läste en krönika skriven av Unni Dougge om Thorsten Flinck där hon ondgjorde sig över hans uppförande, hans drogmissbruk och att han skriver dundrande debattinlägg. Hon piper och gnäller om att kultureliten "tillåter" Thorsten Flinck att agera på det sätt han gör. Hon anser att han inte skulle vara välkommen någonstans, att han skulle stängas av från all medial uppmärksamhet. Varför, skulle Thorstens liv bli bättre då? Eller skulle kanske Unni Drougges liv bli bättre då? Är det kanske så att Fru Drougge själv vill ha den massmediala uppmärksamhet som Thorsten får? Varför annars bry sig? Det kommer igen och igen, vårt människoförakt. Vi kan helt enkelt inte bara vara vänliga mot någon annan än oss själva. Nu är det legalt att ge oss på Flinck, innan dess var det Ludmila, innan dess var det Billy Butt etc. Det är vi som väljer att läsa om deras liv, det är vi som bänkar oss framför tvn och följer med största intresse alla dessa dokusåpor. Avstängningsknapp har min tv, jag behöver inte läsa alla löpsedlar eller tidningar som avhandlar dessa människors liv. Men det finns få människor som inte har någon synpunkt på alla dessa mediekända människor oavsett om dom sjunger, spelar teater, dansar, appar sig eller viker ut sig eller för all del bara finns.
Om sanningen ska fram bryr jag mig inte om vad alla dessa människor sysslar med. Om nu Thorsten är en nerknarkad fjant - jaha, mitt liv blir varken sämre eller bättre för att jag pratar och förfasar mig över hans sätt att leva. Om Billy Butt har gjort sig skyldig till det han anklagades förr - bedrövligt men inte för oss som inte var inblandade och det är Butt själv som måste ta konsekvenserna, det behöver ju inte vi eller hur? Jag personligen är inte tillräckligt stor som person, så att jag kan svära mig fri från att mitt liv inte skulle förändras på det sätt som medierna ofta framställer kända människors liv på.
Persbrandt, Flinck, Butt, Schyman, Garthon och allt vad dom nu heter har förmodligen en anledning till varför det blev som det blev. Sen att man inte får köra bil när amn är full, eller att man kan inte hålla på och knarka eller bära sig åt offentligt det vet säkert alla dessa människor. Men som sagt är vi verkligen så förbannat bra, så att vi kan svära oss fria från allt elände i våra egna liv? Jag är inte det och jag tycker att man kan se det som är bra hos varje individ istället för det dåliga. Lite respekt vore på sin plats istället för att racka ner på varandra hela tiden.
Och till slut kan jag, innan någon annan säger det, säga det själv: jag hette Flinck innan. Så är det sagt. God sommar.
Illustration: Karin Bergstrand
Av Thea Gianneschi 22 jun 2005 10:55 |
Författare:
Thea Gianneschi
Publicerad: 22 jun 2005 10:55
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå