Bör män verkligen amma sina barn?

Ja, vad mer behöver man säga? Jag läste och förundrades över Martin Halldins inlägg i jämställdhetsdebatten, han har kommit fram till att bebisar tycker att det är mysigt, tryggt och näringsrikt att ligga vid mammas bröst, men nu förstår ni är det dags för papporna att också amma. Vilken oerhört bra ide, vilket engagemang papporna kan visa när dom ammar sina små telningar, mysigt blir det. Martin Halldin har killkompisar vars bröst har börjat droppa när deras kvinna har fött parets barn? Hur går det till? Kan någon förklara det för mig? Jag har söner, en make, en fader och en bror, jag har aldrig sett några som helst tecken på att deras bröst har växt, börjat droppa eller att dom har ens med en enda stavelse nämnt att dom skulle vilja prova på att amma, det samma gäller för mina väninnors man, söner, brödrar eller andra män som man springer på. Är det för att dom är konstiga? eller beror det på att det är genetiskt omöjligt för män att amma sina barn?

Naturligtvis får han medhåll från regeringshåll. Det är inte fel säger jämställdhetsutredare vilken titel Gertrud Åström. Hon tycker att det är sunt och inte onaturligt, snuskigt eller fel. Nej snuskigt vet jag inte om det är, men fel är det. Det måste väl var fler än jag som tycker det. Nu är vi tillbaka igen till det där med könsrollerna. Jag tror mig veta att det är det som ligger till grund för mycket elände i samhället, ingen vet något. Det är fult att vara kvinna, det är fult att vara man, vi ska vara androgyna varelser som är helt jämnställda. Ingen ska ta mer ansvar hemma, ingen ska jobba mer borta och ingen ska ta ansvar för barnens välbefinnande. Vi ska dela lika på allt, nu ska män amma barn, män ska raka bröstet och sminka sig, kvinnor ska kvoteras in som brandmän, bära militärkläder och utbilda sig till stridspiloter. det funkar ju nu när genusforskarna slår fast att man bör amma sina barn. Annat var det under andra världskriget, då innan dom hade kommit på detta fenomen, då var det inget snack om vem som skulle dra ut i krig, det var männen för då visste inte de att de kunde amma sina barn. Nu skickar vi ut kärringarna på krigsarenorna när männen är hemma och delar på hushållsarbetet, ammar barn och sminkar sig. Vi har nu idagarna också kommit på att det bör vara minst 40 kvinnor i bolagsstyrelserna, varför?

Är det inte bättre att det är rätt man eller kvinna på rätt plats? Måste vi hålla på och bestämma över huvudet på folk. Kan inte den fria individen få bestämma själv? Jag tror på jämnlikhet, jag tror på samarbete, att var och en gör det som dom är bra på oavsett om det är tråkigt eller roligt. Jag som av feminister kallas för bakåtsträvare, vill inte sitta i någon styrelse, jag vill inte att min man ska amma barn, jag vill inte heller att han ska låna mitt puder och mina ögonpennor. Jag vill att han ska vara man, den man som gör det som jag på grund av våra kroppsliga förutsättningar inte kan. Jag vill inte när den tiden kommer att mina söner ska amma mina barnbarn och jag vill inte att min dotter ska dra ut i krig.

Men vad är min och andras människors önskningar värda när det finns så framgångsrika forskare, jämställdhetsutredare och kvoteringsförespråkare som kommer på det ena förslaget efter det andra som bara blir listigare och listigare. För det går ju inte för sig att vi vanliga människor själva får bestämma eller hur, vi är för dumma för det...

Illustration: Karin Bergstrand

Av Thea Gianneschi 13 jun 2005 14:38