Min Emma

Min flicka som var liten
hon börjar nu blir stor.
Hon läser, tösabiten,
en saga för sin mor.

Så vacker där hon sitter
med röst som är så trygg.
Ögonen som glitter,
så stolt och rak i rygg.

Jag minns när hon var bebis
och låg där i min famn.
Då, som nu, en envis,
liten människa utan namn.

Så fick hon namnet Emma
och växte rysligt fort.
Blev bäst på att bestämma.
Fick massa saker gjort.

Kanske lite slarvig
men full av fantasi.
Mamma är nu larvig
och lägger sig mest i.

Så jag sitter här så stilla
och lyssnar till hennes röst.
Ler varmt mot min lilla,
mitt hjärtas största tröst.

Av Maja Ekman 03 jun 2005 14:02