Brottsligheten tar över

Den som gör en polisanmälan om ett bostadsinbrott kan glömma det där med utredning. Det förkommer bara i svenska pilsnerfilmer från 30-talet och i amerikanska deckare. "Du förstår väl att vi inte gör något åt det här" är standardsvaret från polisen. Patrullerande poliser, som kände buset, och hade en stort preventivt inflytande är som bekant också totalt försvunna.

Kriminalitet börjar sällan med inbrott och bankrån. Det börjar i det lilla. Snatteri, skadegörelse, klotter och liknande. Och det är där det svenska samhället brister genom en överseende attityd och sin oförmåga att på ett tidigt stadium mota Olle i grind. Bättre att ha ordningsvakter i skolan istället för att satsa på uppfostran i moral, etik och normer verkar vara slagordet.

Nu är det naturligvis lätt att peka finger mot socialdemokratin för årtiondens försummelser. Men det är inte helt rättvist. Den bistra sanningen är att den förda politiken haft en ganska rejält folkligt stöd. Vi var få som på sin tid opponerade oss mot att dåvarande justitieministern Lennart Geijer ansåg att att antalet fängelseplatser borde begränsas till 400. Övriga brottslingar skulle det sociala omvända. Det var inte bara han som ansåg det.

Nu står vi där. Den nuvarande justitieministern, Bodstöm, aktiveras endast via larm från kvällstidningarnas löpsedlar och då företrädesvis om det gäller sexbrott som har anknytning till något som ligger tokfeminismen nära. Rån, inbrott, skadegörelse och bilstölder är inget som får Bodström att sjunka ned i en TV-soffa och uttrycka sin bestörtning. Hedersmannen Bodströms löfte om säkrare fängelser efter alla rymningar förra året bidde en tumme då han samtidigt gav fängelserna minskade anslag.

Det har bla fått till konsekvens att man nu försöker men hittills förgäves sätta upp störningssändare för att hindra fångarnas mobilsamtal. Det naturliga hade väl varit att stoppa inflödet av telefoner till fängelserna. Men det har man inga pengar till. Enklare och billigare då att försöka med störningssändare, är Bodströms recept.

En inte helt oväsentlig andel av svenska folket verkar också i huvudsak dela Bodströms uppfattning om brott och straff. Inte undra på att det går åt helvete och att även den organiserade brottsligheten breder ut sig.

I invandrartäta områden är brottsligheten som störst. Botkyrka brukar toppa statistiken. Utanförskap är naturligtvis en utmärkt grogrund för brottslighet. Det vet alla. Men i den politiska korrekhetens namn får man aldrig reda på hur många med invandrarbakgrund som sitter på våra fängelser och liknande obehaglig statistik. BRÅ påstår sig nu - efter 10 års tvekan - komma med en utredning om invandrarbrottsligheten nästa år men det tror jag inte på förrän jag sett den.

Dagen obs att det var på dagtid då Anna Lindh mördades fanns det 17 poliser initialt att tillgå i hela Stockholm enligt vad som avslöjades i programmet "Rosenberg" i TV4 för någon vecka sedan. Min slutsats är att det närmast var ett under att man hittade mördaren.

New York och Sverige har i runda slängar lika stor befolkning. Efter ett långvarigt och mödosamt arbete har man i New York fått bukt på brottsligheten. Förutom mord är nu alla andra brott vanligare i Sverige. Nolltolerans mot klotter, skadegörelse, snatteri och plankning på tunnelbanan har varit grundläggande element i Borgmästare Giulianis kampanj. Det är brott som i Sverige knappast anses vara brott längre utan mer ses som naturliga inslag i stadsbilden.

Denna framgångrika linje, som förre Generalkonsuln i New York, Olle Wästbeg, redovisade i Svd den 21 maj är naturligtvis inget för Sverige. Alla svenskar vet ju hur det är med brottsligheten i USA. Eller hur? Bodström gäspar käken ur led när han hör att nolltolerans framgångsrikt prövats även på andra ställen i världen. Inte heller imponerar det att New York fått stänga fyra fängelser, varav två i verkligt utsatt områden, till följd av brist på fångar.

Men tyvärr är det som sagt inte bara Bodström som är ointresserad av ett nytänkande och att på ett verkligt seriöst sätt ta i tu med brottsligheten. Alltför många, enligt min mening, verkar rycka på axlarna. Så tills vidare får vi nog acceptera en alltmer ogenerad brottslighet.

Av Lars Nilsson 30 maj 2005 21:59