sourze.se

Kaliningrad -84 - ryska Big Brother?

"I Ryssland är de privata sfärerna ytterst begränsade sedan urminnes tider. Kommunalka är ett kulturfenomen i sig från Sovjetunionens tid där tio familjer med ett rum var kunde dela på ett litet kök och en toalett. Kan man ens tänka sig det?"

Nej, det var inte hälsosamheten själv som stod och knackade på dörren på fjärde våningen i "obsjtjezitiet", utan det var Conny Bertilsson, som lätt bortkommen hade anlänt till slutetappen på sin resa. Studenthemmet på ulitsa Korablestroitelya vid Finska viken. Glasögonen glömde han för säkerhets skull på hotellrummet i Helsingfors. Kanske tänkte han att detta tredje trevande steg i utforskandet av Jättelandet av Jätteländer även skulle göra en empirisk undersökning av hur lång tid det kan ta för expresspost att färdas från Helsingfors till S:t Petersburg med moderna kommunikationer? Tåget tog fem timmar, men gamla inbitna system som postväsen från Sovjetunionens tid rår man inte på i första taget, hur uppsnofsat och fint man än hade gjort denna forna huvudstad med fyra namnbyten under ett och samma sekel. För den alltjämt nyfikne kan man kanske i framtida Lonely Planet-guider tillgodogöra sig informationen att det tar tre veckor istället för ett pröva-på-det-själv. Tydligen är inte den utsedde rumskamraten, en tvättäkta ryss på begäran för språkutvecklingens skull, inte hemma, så Conny öppnar dörren och stiger in.

Har ni någonsin reflekterat över hur fantastiskt fint och välordnat Svea Rike är? Hur välordnade vi svenskar är? Conny öppnar dörren med sin nyckel och skådar ut över de tolv kvadratmeterna kaos. Sängarna är hopskjutna till en dubbelsäng, smutsiga strumpor och kalsonger överallt, ett gammalt bildäck och sist men inte minst travar med lådor innehållande små påsar "zakuski", öltilltugg. Det känns som ett intrång i den privata sfären och det är det ju. Här ligger kalsonger åt håll och kanter och det är bara uttjänta kondomer som saknas. Vi svenskar har gott om privat sfär nuförtiden. Man ringer innan man kommer förbi någon och alla sitter numera isolerade i sina lägenheter. Kanske är det just det som stör Conny allra mest. Just det där att det ju är så självklart att den stundande rumskamraten har blivit underrättad om den nye studentens ankomst och naturligtvis skall ha vidtagit åtgärder. Kanske lagt en chokladask till välkomnande, eller är det att ta i? En vodkaflaska då... men tanterna i receptionen har nog fullt upp med att röka i korridoren man absoluuut inte får röka i och skvallra om både ditten och datten. Skulle man invadera Ryssland med effektiviseringskonsulter och sådant trams skulle den öppna arbetslösheten säkert ligga på 40 procent och det skulle ju inte vara bra.

I Ryssland är de privata sfärerna ytterst begränsade sedan urminnes tider. Kommunalka är ett kulturfenomen i sig från Sovjetunionens tid där tio familjer med ett rum var kunde dela på ett litet kök och en toalett. Kan man ens tänka sig det? Alla vardagliga konflikter som skulle uppstå i en sådan miljö? I synnerhet i ett system och land där övriga offentliga utrymmen länge var möjliga konspirationslokaler. Varför gör inte kanal 5 ett nytt Big Brother i en tvättäkta nedsliten sargad kommunalka... man skulle kunna kalla den "Kaliningrad -84", bra titel, förresten... om skribenten får säga det själv. DET skulle kunna vara riktigt intressant. Naturligtvis måste deltagarna köpa sin mat i butiker med tomma hyllor så när på några burkar bönor från andra världskriget och sedan köa i timmar för den billigaste vodkaflaskan med lättklädd dam på som är det enda som kan få en att stå ut.

Naturligtvis måste den genomsnittliga levnaden för män vara 58 år just på grund av denna lättgenomskådliga fint från myndigheternas sida. En konstant bakfull befolkning ställer ju inte till med besvär. Som psykologisk studie vore det en förträfflig idé att ur ett sammanhang där människor lever blott för sina fasader som i dagens Västerland tränga in dem i ett utrymme där de inte kan ha några fasader och där angiveriet lurar bakom knuten. Man kunde ha belöning och straff. Som belöning får man komma in i Partiet och få tillgång till kontakter och därmed ett någorlunda drägligt liv med ryggklapp och förmåner som att kunna köpa saker i specialbutiker. I en svensk uppsättning kunde man få träffa Viktoria och stifta bekantskap alla hedersknyfflar från Sigtunas internatsskola. Den ryska motsatsen blir väl Gulag och en svensk motsvarighet kommer jag inte på... kanske hade det varit att tvingas pola med Christer Pettersson under en längre tid, eller jobba i Kirunas gruvor?

Vi har haft bostadsbrist i Sverige ett tag har Conny märkt och ska man bo ska man köpa, om nu inte föräldrarna ställt en i kö som bebis, men för att köpa bör man ha fast jobb och, ja... fast jobb, ja... Finns det sådana? Lägenhetspriserna i S:t Petersburg är som i Stockholm ungefär och det byggs mycket nytt hela tiden, men med tanke på att Connys doktorerande ryskafröken på universitet tjänar 400 dollar i månaden kan man ju stillsamt undra vilka det är som har råd att bo där? Kanske är det bara utomjordingarna, de nyrika "novorusskie"?

Inte är det Anatolij i alla fall som dyker upp efter en stund smått förvånad över att ha fått en rumskamrat. Tolik jobbar dock på det av allt att döma. De torkade bläckfiskarna, "Kalmary" levererar han till olika butiker, samtidigt studerar han för att kunna bo just i studenthemmet och driver en liten mobiltelefonbutik och det ena med det fjärde, femte, sjunde... elfte?

Tolik verkar inte helt nöjd med sin framtida vän, den goe svensken Conny, ett nervvrak i fortskridande som lidit alla livets tänkbara kval. Det stod ju inte med i tablån för välfärdsdrömmens Sverige. Skulle inte allting ordna sig bara sådär, av sig själv? Det finns mycket att lära i mötet med främmande kulturer kommer det visa sig. Är självömkan, smärtan och depressionen en välfärdssjuka? Svar ja. Svar: Det enda som egentligen står mellan en själv och förverkligandet i Svea rike av sina drömmar är själva jaget, en sötkvalmig rosenidyll i jämförelse med den övriga världen avfallssortering till startplatta. Denna ingrodda svenska idé om att allting kommer skötas av de omhuldande myndigheterna bör avhändigas snarast för vi marscherar likförbannat framöver mot samma globala spelplan som vilken annan där det naturliga urvalet är spelreglerna som alltid och överallt annars.


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 17 maj 2005 16:03

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: