Judehatet spirar åter på Balkan

Minnet av andra världskrigets slut väcker motstridiga känslor på Balkan. För alla utom grekerna innebar krigsslutet att fascismens förtryck ersattes med kommunismens. Grekerna i sin tur satte en defekt nationalism på piedestal och är i dag EU:s mest xenofobiska nation. Gemensamt för alla är dock att man aldrig utförde någon Wergagenheitsbeweltigung, d.v.s. en egen kritisk granskning av sitt förflutna. Frånvaron av historiedebatt straffar sig nu med en växande trend av antisemitiska publikationer, vandaliseringar och våldsdåd på hela Balkan, från Kroatien och Serbien ända till Grekland.

För 60 år sen, ungefär samtidigt som man i Västeuropa kastade blommor framför amerikanska trupper, så hukade man hemma på Balkan och bad till Gud om en ände på eländet. Sovjetiska stridsvagnar tågade in i Belgrad och ett tioårigt undantagstillstånd utropades i Kosova, där Tito tidigare lovat folkomrösta om en anslutning till Albanien. Brödrakriget i Grekland, som hotade att skapa ett grekiskt sovjet, utlöste en brittisk "preemptive strike". Albanien, det enda Balkanland som inte besatts av utländska trupper, togs i besittning av lokala fanatiker som förklarade krig mot religionen. Resten är historia.

Under årtiondena som gick var makthavare på alla sidor järnridån på Balkan, trots alla sina trätor, rörande överens om en officiell historieskrivning om andra världskriget. De lokala folkgrupperna var uteslutande offer för axelmakterna. Judehat, i det mån det förekom, var Hitlers påfund. En liten del inhemska kollaboratörer deltog förvisso i "incidenter", men de var få och avrättades föredömligt efter "befrielsen".

Inte ett ord om den massiva folkuppslutningen bakom ustasjaregimen i Kroatien och dess ökända koncentrationsläger. Inte ett ord om ett Serbien som, som första tyskockuperade land i Östeuropa, förklarade sig "Judefrei" redan våren 1941. Absolut inget om bosnienmuslimernas och albanernas SS-förband, eller om den brutala jakten på judar i Grekland. Sånt fanns bara inte.

Följaktligen spökar nu judehatet åter på Balkan 60 år efter Hitlers självmord, återuppväckt från en grav där det aldrig sattes ner på riktigt. I Kroatien ritar extremister hakkors på väggarna till en medeltida synagoga i turiststaden Dubrovnik och skickar hotbrev till den judiska församlingen i Osijek. I den största och naturligtvis statsstödda bokmässan i huvudstaden Zagreb väcker ett stort förlag uppmärksamhet när det ställer ut en ny kroatisk översättning av Adolf Hitlers "Mein Kampf", som säljer slut inom några dagar. I Serbien slår en mr-grupp larm om att judehatet har nått alarmerande proportioner. Judiska gravar, tempel och föreningslokaler skändas i huvudstaden Belgrad och i Negotin. Antisemitiska böcker och flygbland publiceras och säljs öppet i Belgrad, samtidigt som serbiska "patrioter" sprider listor av "judar" och "judevänliga förrädare" på nätet. Särskilt utsatt är den oberoende och rätt serbnationalistiska radion B92 - eftersom dess ägare har ett judiskt klingande efternamn.

Allra värst är ändå läget i Grekland, som år 2004 toppade rankningen som EU:s mest xenofobiska land liksom året dessförinnan, och faktiskt vartenda år sedan rankningens start. Listan av antisemitiska incidenter i Grekland är så lång att man blir mörkrädd. Judehatet sipprar fram i ledande dagstidningar som Eleftherotypia, Te Nea och Apovgematini och affärstidningen Ephirio, som publicerar antisemitiska artiklar och skämtbilder. Här snackar vi inte försynt kritik a-la DN utan artiklar om "judisk fascism" och skämtbilder med kremmatorieugnar! Från Aten, Komotini, Ioanina, Thessaloniki och Rhodos rapporterar den grekiska Helsingforskommittén regelbundet om skändade judiska gravar, hakkors på synagogor och minnesplatser för mördade judar, samt kränkande uttalanden från politiska ledare. En folkvald på Kreta hävdar i en intervju att "folket här hatar judar", utan påföljd; tonsättaren Mikos Theodorakis säger öppet att "judarna är ett litet folk som är roten till all ondska i världen" och låter hakkorsfanor vaja i sina konserter, utan påföljd; Te Nea skriver att de som är kvar av de judiska invånarna i Grekland är "marionnetter som manipuleras av den israeliska fascismen", ja ni gissar rätt: utan påföljd. Grekland är faktiskt det enda landet i Europa som låtit en uttalad antisemit väljas in i europeiska parlamentet: George Karatzaferis, ledare för det ultranationalistiska LAOS, som i sin TV och sin partitidning propagerar öppet att "judar styr världen", samt lämpliga åtgärder för att eliminera ett sånt styre.

Även Albanien, som under andra världskriget var ensamt i det ockuperade Europa om att få en tredubblad judisk koloni jämfört med före kriget, har fått sina fösta antisemiter. I det albandominerade FN-protektoratet Kosova norr om staten Albanien har trotset mot serberna nu gått därhän att man föreslår ett monument till Andra Prizrenförbundet: ett nybildat historiskt sällskap vill prisa "glömda nationalhjältar" som bråkade med serbiska diton mot slutet av andra världskriget, men glömmer självt att båda sidor fick vapen och uniformer av tyskarna - för att bekämpa en eventuell allierad landstigning.

Emellertid bör man komma ihåg att Balkan är kontroversernas förlovade land även i detta avseende. Detta hörn av Europa, där kampen mot de muslimska ottomanerna formade grogrunden till dagens europeiska identitet, är idag ett hem för kontinentens enda muslimska nationer, Bosnien och Albanien - där antisemitismen är ojämförbart lägre än i de kristna grannländerna. -Det vore kul att höra islamofober förklara detta!

Hittills har Balkans makteliter valt att sopa den växande antisemitismen under mattan. Man bortförklarar incidenterna som oskyldiga ungdomsbråk, även när förövarna är män och kvinnor i övre medelådern. Man hänvisar till sina kyrkors oberoende, fastän dessa stöttas av staten eller, som fallet är i Grekland, ingår i den. Samt hänvisar till menings- och yttrandefriheten - som dock är väldigt restriktiv vad gäller "känsliga frågor" såsom minoriteter och dylikt: se t.ex. Serbiens behandling av den albanska minoriteten i Preshevadalen, eller Greklands vägran ! att skriva under EU:s konvention om minoritetsspråk ytterligare ett i raden av grekiska exklusiviteter inom EU.

Optimisterna hävdar att Balkanländerna kommer att ta itu med sin antisemitism under inflytande av EU. Men med tanke på att EU varken reagerat eller planerar att reagera mot xenofobin och judehatet i sitt eget medlemsland Grekland, så är väl den förhoppningen inte mycket att hänga i julgranen. En Wergangeheitsbeweltigung på Balkan lär dröja länge till, helt enkelt: och om det mot förmodan sker någon gång, så blir det definitivt inte därför att européerna tryckt på.

Av Shqiptar Oseku 12 maj 2005 17:00