Ej pusselbart, förstår du nu

kan ju fortfarande se dig
stå framför mig

trots att du ska vara
för evigt borta

ditt mörka hår
mot den röda väggen
bakom ridån av cigarettrök

.

känna
din hand utsträckt
solfjäderleendet

och den där fina
- men falska -
tryggheten
precis där

som tapetklister
vill du
hand mot kind

.

men det är
för sent nu,
det gled till slut i alla fall

tårarna, känslorna
som glasbollar över golvet
och över balkongens kant

tusen bitar
ej pusselbara,

så trots en sko i storlek 43
pressad mot hjärtat

bestämmer jag mig
för att fortsätta låtsas

att du aldrig funnits

Av Sandra Lundgren 11 maj 2005 23:24