Pedofilhysteri på nätet

"Medelåldern på LunarStorm är 18 år, men låt inte det hindra dig som är äldre eller yngre." Så står det faktiskt på ingångssidan till Lunarstorm. Med andra ord, inte gör det något om du är man, och till exempel över 30 år?
Jo, det gör det visst det. Du kan nämligen bli utpekad som pedofil genom din blotta närvaro på sajter som Lunarstorm, så det är knappast tillrådligt att du går in där om du är man och över 30, eller ännu värre, över 40. Mannen ute på nätet bevakas nämligen på heltid nuförtiden av internetpoliser, IT-analytiker och kvällstidningsjournalister - allt i syfte att avslöja nya pedofiler. Allt detta i goda syften, men det sprider också en infekterad känsla av rädsla för att över huvud taget knyta kontakter på nätet eller vara synlig på en del av de aktuella sajterna.

"Det finns ständigt mellan 200 och 300 män som surfar på de 60-65 svenska ungdomswebbplatser man kan nå via internet Metro 23/4, statistik i anslutning till en artikel om en avslöjad internetpedofil. Förlåt; nog måste det väl vara hundratusentals män som är ute och surfar varje dag, på dessa och anda sajter? Men här menas förstås män med brottsliga syften.

Dagens Nyheter har liknande hysteriska tonfall.
"Lunarstorm kan sägas vara ett hotell för enklare hemsidor, som kallas ’krypin’ där ungdomar kan skapa en egen sida med bilder på sig själva och få besök av sina kompisar.
Men det kan också komma besök som man inte vet något om, som letar runt på Lunarstorm och hittar olika unga flickors ’krypin’" DN 23/4.

Nu får ju alla 1,2 miljoner medlemmar i Lunarstorm - vare sig de är ungdomar eller vuxna - varsitt krypin, så det är ju knappast fråga om något hemfridsbrott att besöka en annan medlems krypin. Tvärtom är det väl en del av själva idéen med Internet och med sajten i fråga! Interaktivitet kallas det. Men jag antar att kvällstidningarna och morgontidningen först nyligen upptäckt denna funktion.
Nå, jag är fortfarande medlem på Lunarstorm, liksom många män eller kvinnor i vuxen ålder, och jag tror inte det är många av oss som är pedofiler. Men jag går in allt mer sällan, och blotta vetskapen om att en del av dem man möter på dessa sajter är förklädda IT-poliser gör ju hela verksamheten suspekt i mina ögon.

Jag fick en gång flera mail från en 14-årig tjej, jag minns faktiskt inte upptakten, tror att det var något inlägg jag hade skrivit i Linda Skugges dåvarande gästbok. Jag visste egentligen inte varför hon kontaktade mig, men det var väl någon kombination av identitetssökande och pratsjuka. Nog svarade jag på några mail, inget ont i det. Jag har lärt mig mycket genom att prata med människor både i verkligheten och i den förlängning av verkligheten som kallas nätet. Man lär sig om olika generationer, vad som skiljer och inte skiljer åt.

MEN den här tjejen, inser jag nu, kan mycket väl varit en förklädd IT-analytiker som ville pröva om jag var pedofil eller inte. Efter att ha läst flera artiklar om fenomenet inser jag nu att både poliser och andra IT-analytiker jobbar på detta sätt. Själva tanken är obehaglig, men långtifrån otrolig.

Kanske måste sådan här spaning ske, jag låter det vara osagt. Jag är inte heller på något sätt ute efter att förringa problemet med pedofiler på nätet. Men mitt absoluta råd är att se upp för hysteri, som bara leder till ökad ålderssegregation i det här landet. Nätet har hittills varit en av de få platser där människor ur olika generationer har kunnat mötas och pratas vid som jämlikar, men med nuvarande pedofilhysteri blir all kontakt över generationerna misstänkliggjord, om den ena parten är en vuxen man. Och det betraktelsesättet är ju fullkomligt sjukt! Se upp så att inte själva medicinen blir värre än det man är ute efter att bota!

Av Andreas Björsten 26 apr 2005 11:45