Sysselsättning vs effektivitet 5

... Arbetet är för många fortfarande ett nödvändigt måste.

Första hälften av förra seklet medförde att arbetarnas intressen hamnade mer och mer på den politiska dagordningen. Under detta sekel så bör konsumenterna, brukarna och skattebetalarna på motsvarande sätt göra så att deras intressen hamnar högst upp på den politiska och massmediala agendan. Det finns helt uppenbart en outnyttjad teknisk effektivitet som bör ha potential att samtidigt åstadkomma mycket bättre miljö och mycket lägre priser. Det manuella arbetet bör utan tvekan i mycket större omfattning och steg för steg ersättas med datoriserade maskinella enheter.

Hela det nuvarande elitetablissemanget saboterar och fördröjer en utomordentligt nödvändig strukturomvandling genom att envist sticka huvudet i sanden. Konservativt och nostalgiskt agerar och planerar de enligt det förra seklets numera onödigt arbetskrävande och därmed prishöjande förutsättningar. De vill inte veta av någon drastisk produktivitetsökning som medför omfattande personalminskningar inom den traditionellt manliga sysselsättningssfären verkstad, byggnads, transport, service, handel osv..

Citat: "När de stora verkstadsföretagen flyttar så avstannar generellt automatiseringen av produktionen och samtidigt upphör införandet av ny teknik som rationaliserar tillverkningen".
Västländernas produktivitetsutveckling och strukturrationalisering läggs alltså mer och mer i malpåse!
Underleverantörernas kommentarer är:
"Fick vi bara tid på oss så skulle vi kunna se över produktionsstruktur och konstruktion" och "Det finns bara ett sätt för att möta flytten österut; förbättra produktiviteten och öka mekaniseringen".

De enda som idag någorlunda frekvent kommer till tals via massmedier är politiker, industriledare, ekonomijournalister, börsanalytiker, fackliga företrädare m.fl. representanter för stat, marknadsutbud och arbete. Via massmedia gör de en ensidig och massiv "reklam" för det arbete och de löner som ensidigt anses utgöra den enda möjliga förutsättningen för konsumtionen. Men vi kan ju inte ha någon produktion utan konsumtionen. Konsumtion producerar produktion! Minskar konsumtionen en procent så påstås det medföra 25 000 arbetslösa.

Men konsumenterna, brukarna och skattebetalarna - som är de enda som motiverar produktionen - vill helt enkelt bara att önskade saker finns på önskade platser vid önskade tider. Detta uppnås genom att producenter och distributörer ser till att det elektromagnetiskt, kemiskt, termiskt och/eller mekaniskt "flyttas på saker" eller genom att konsumenterna själva förflyttar sig till platser för vård, omsorg, utbildning, gemenskap, tävlan, rollspel, upplevelser, åskådarupplevelse, rekreation, meditation, vila osv..

"Sakförflyttningen" görs idag så pass ineffektivt, komplicerat, bakvänt och härs och tvärs över kontinenter, så att hela etablissemanget har fullt upp med att förneka och förklara att man visst inte "går över ån efter vatten" och att kejsaren visst inte saknar kläder.
Sakförflyttningen bör förstås egentligen innebära recirkulation i kretslopp. Obalansen på marknadsarenan beror rimligen på att konsumenterna, brukarna och skattebetalarna inte har några egna och suveräna organisationer med oberoende representanter, som förhandlar och bedriver lobbying "Om katterna saknas så dansar råttorna på bordet".

När det gäller vatten och avlopp inom städer och tätorter, så behövs de mänskliga arbetsinsatserna enbart för service, underhåll och övervakning av processflödena via milslånga nätverk av rörledningar. Via kökskranen och de andra tappställena beställer och styr varje konsument helt själv, och därmed blir alla flödena helt gravitations- och processreglerade. Normalt fungerar detta dygnet runt utan något ytterligare behov av mänsklig arbetsdelning och arbetskostnader. Kranvatten kostar mindre än 1 öre/l och hämtvatten på returflaska kostar ca 1000 ggr mera beställarstyrd autoprocess vs arbetsdelning 1000 ggr lägre pris!!!

Datormusen bör naturligtvis numera ges möjlighet att motsvara kökskranen vid beställning, adressering och deponering av betalningen, som därmed automatiskt startar upp de totala receptstyrningsförloppen av alla andra sorts materiella artefaktflöden längs de kanske milslånga "löpande banden". Där all beredning, bearbetning, sortering och paketering sker i depåer längs den helt förarlösa transportleden. Processerna görs naturligtvis tillgängliga dygnet runt inom varje region som har den optimala omfattningen av konsumentunderlag, försörjningsomland osv.

Marknadens ledande utbudskedjor har knappast ett aktivt och pådrivande intresse av att bygga upp framtida logistiksystem, som i väsentlig grad helt initieras och receptstyrs dygnet runt av konsumenterna själva. Företagen inom varje bransch förhandlar väl oftast enbart med de leverantörer som finns närmast "uppströms" i den vertikala flödeskedjan.

Logistikflödenas helhetsoptimering har väl varken företagen eller branschernas horisontella korporativ något större intresse av eller nämnvärt inflytande över. Det är därför ganska fantastiskt att material- och varuflödena fungerar rationellt, trots att det fortfarande inte finns några organiserade vertikala korporativ, som deklarerar genuint intresse för att optimera de totala logistikflödena från ursprung och till ibruktagande av produkterna.

Miljontals konsumenter världen över bör alltså organisera sig för att anlita logistikexperter m.fl. som successivt steg för steg förhandlar med varje samarbetsvilligt företag längs flödeskedjorna. Gemensamt bör man kunna hitta metoder för att försöka ersätta alla mänskliga arbetskraftsbehov med datoriserad och receptstyrd mekanik. Kan kostnaderna för vattenflödeskretslopp reduceras till tusendelen så bör väl övriga materiella artefaktflöden så småningom kunna reduceras till kanske någonstans mellan tiondelen och hundradelen.

Rimligtvis bör alla bli intresserade om det konkret och detaljerat kan visas på ett tillitsfullt sätt att boende- och försörjningskostnaderna bör kunna reduceras till tiondelen eller kanske så småningom till femtiondelen eller mera. Det som krävs är finansieringar av olika tävlingsförslag som om och om igen med allt bättre och bättre förslag kan visas upp för den miljard människor som regelbundet tittar på tv.

Likväl som det går att anordna arkitekttävlan för bygge av exempelvis världskulturmuseet i Gbg med över 200 olika förslag, så bör det rimligen gå att få intresserade "strukturarkitekter" att lämna videoinspelningar med förslag på exempelvis en typregion med kanske 1 - 2 miljoner medborgare.

Av Uno Hansson 24 apr 2005 11:23