Vem betalar för såp-artiklarna?

Många undrar nog över pressens - eller rättare sagt kvällspressens - sätt att komma med mer eller mindre slippriga och egendomliga nyheter om såpakändisar, i alldeles lagom tid till att TV-bolagen behöver publicitet för att hålla uppe tittarsiffrorna och reklamintäkterna.
Verkligheten är att TV-bolagen har lärt sig att använda sin egen pr-verksamhet för att få nyhetsutrymme när de behöver det.

Genom att betala pr-specialister och konsulter går det numera att påverka både nyhetssidor och opinionssidor, för att inte tala om nöjessidor. Den som med vana ögon följer TT-telegram och ledande tidningar ser så gott som dagliga resultat av sådant som pr-byråer och spinndoktorer kan skicka faktura eller få lön för.

Det viktigaste försvaret mot detta borde ligga i att man på redaktionerna ser när de som har betalt för att påverka är i farten, och att inte låta sig ledas. I så fall skulle det vara en hel del som blev mer kritiskt behandlat, särskilt i påverkansbranschens högborg, Stockholm.

I stället har det skett en tillvänjning till pr-styrt material. Den tillvänjningen är så stor numera att den godtagits som redaktionell rutin, allra mest i den kommersiella symbiosen mellan såp-TV och kvällspress. Tevebolagen behöver tillrättalagd förhandspublicitet, för både förnedringsunderhållning Big Brother eller Paradise Hotell och samhällsprogram.

Skall tittarsiffrorna hållas uppe behöver vinklingen göras så effektiv att den innan sändningsdags kan vara insåld i reklamsnuttar i den egna kanalen, men också i TV-bilagor och på nyhetssidor.

Pressen blir utnyttjad, och låter sig utnyttjas, i kampen mellan olika bolags television. De tidningar som behövs i TV:s marknadsföring matas med aptitretande upplysningar, bilder och kladdigheter, i lagom tid för rätt bilagor och utgivningsdagar. Den som inte är anpasslig efter detta riskerar ju också att nästa vecka bli utan de av redaktionen mest efterfrågade detaljerna om vem som flirtat med vem, supit värst, hånglat mest eller bråkat häftigast. Dessutom är det billig text. Den som okritiskt övertar något som ett TV-bolags pr-agent vill ha ut behöver inte lägga dyrbar reportertid på att leta rätt på riktiga nyheter.

Men det blir dåliga tidningar med den sortens sparsamhet.

Av Åke Wredén 09 apr 2005 10:00