Övervåld av polis

Jag läser med bestörtning och sorg om hur en 22-åring
blir nedskjuten av en grupp poliser med skyddsväst,
pistoler, uniformer och en sköld. Det var visserligen
en som utdelade det dödande skottet men dock med stöd
av sina kolleger. Föräldrarna hade av oro för sin son
ringt efter polisen för att få hjälp. Att det var
skrämmande för DE är förståeligt. Men för polisen,
vad kan det vara som är så fruktansvärt skrämmande med
en upprörd 22-åring? Han hade visserligen kniv, men
stod på 3-4 meters håll och bakom ett staket. Skottet
riktades rakt i magen. När kulan träffar kroppen
exploderar den och sliter upp inre organ.

På TV fick vi strax efter det inträffade följa ett
antal inlägg. De handlade om den utsatthet som polisen
lever under, om hur farligt polisen lever. Istället
för att tala om den ohyggliga tragedi som det måste ha
varit för föräldrarna att se sin son bli skjuten. Det verkar finnas någon underliggande koncensus kring
att inte ifrågasätta det inträffade. Är inte det här
själva kärnan med att ha ett polisväsende? Att några
utbildar sig i konsten att hantera just sådana här
situationer. Vad är det som är farligt egentligen?
Ibland undrar man om inte polisen själva skapar det de
är till för att skydda oss ifrån. Hur ska vi medborgare kunna behålla förtroendet när polisen agerar så här?

Av Rolf Nilsson 23 mar 2005 14:54