göteborgs indianflicka

Jag chansade och sprang ifatt en annan buss
buss som buss
guppande huvuden
tysta
iakttagandes golvet
som om Meningen låg under fotsulorna

vid torget klev jag av, ur, ut
och golvkonnässörerna åkte vidare

väntade
men så kom hon
ljudlös i sina vintermockasiner

indianflickan som smyger i mitt hjärtas utmarker
dödligt svart hår
vars doft som för mig fortfarande är hemlig
och ögon som istället för att spana ut över Andernas toppar
förtvivlat börjar vänja sig vid samhällets dalar

berättar om betydelsen av tysk graffitti i en tysk stad
sen häller hon vatten över mig
och säger att vi kan skratta
men utspillt vatten kan få andra människor att gråta floder
och tårar kan inte drickas

hon vet vad rättvisa är
och är för medveten för att bara vara lyckligt lottad
en films fotbollsmatch mellan spetälska och friska
är vackrare än vilken jävla kärlekshistoria man än läser

och efter eftertexterna
vet hon vad som måste göras
hon reser till Chile
lagom till kröningen av Valparaìso’s drottning
och hennes spanska är knackig

Av Tobias Fasth 16 mar 2005 08:38