Det är synd om människan

Jag var på ett dop i en liten skånsk idyll kallad Fjelie. Familjen till den lille krabaten som skulle döpas var samlad med släkt och vänner, och med stolthet tågade man in i en kyrka med fantastiska takmålningar, stämning,och den där underliga känslan av helighet när prästen väl börjar tala. Ett dop har ni säkert varit med om så det hoppar jag över, men efteråt, det är nu det gottiga kommer, jag stannade kvar i kyrkan och pratade med prästen om målningarna som är väldigt berömda, och prästen pratade på med inlevelse och intresse, tror jag i alla fall, för dom är ju såna, präster, dom tar sig tid, dom säger inte att det kan kvitta om det är dessa målningar som pryder taket eller om taket vore av glas, dom tar sig tid. För det är tydligen viktigt för mig.

Jag kommer fram till festen senare än de andra på grund av mitt lilla samtal med prästen och pappan till den döpte, min svåger, tycker att det är typiskt mig att stanna kvar i kyrkan efteråt, du är allt lite konstig, lite hällörad som dom säger.

Han tycker att jag är konstig som tror på gud, och han har precis döpt sin son. Ja, det är hit jag vill komma, ut ur svenska kyrkan ska man vandra och inte vara så dum att man betalar kyrkskatt, men dop och konfirmation och givetvis tills döden skiljer oss åt, gifter man sig både en eller två, kanske till och med tre gånger i kyrkan.

När en kompis till mig ringde och berättade att han skulle dö i cancer antagligen innan han fick träffa sin förstfödde så blev jag förbannad. Jag hatar att inte kunna göra något, kan inte acceptera detta förrän man försökt allt. Så jag satte mig ner och funderade vad jag skulle kunna göra, och som en blixt från klar himmel slog det mig, givetvis ringer man dem man känner när man behöver hjälp, min fru blev orolig att jag skulle göra något tokigt, vilket jag ofta gör i hennes ögon, i alla fall till en början, men det brukar visa sig vara bra i slutet.

Jag ringde prästen på Allhelgonakyrkan i Lund och undrade om jag kunde få låna hans församling en liten stund. Han var förståss lite som min fru, orolig, men gick med på det efter lite förklarande från min sida. Problemet var att ta sig dit, ingen bil och c a en halvtimme till högmässan.
In genom dörren kliver en gammal kompis som inte hade hälsat på sedan lång tid och sa, hallå för fan hur e läget?
Jo, det är kanon Jimmy, kan du köra mig till
Allhelgonakyrkan? Ja det var ju ett jädrans välkomnande, sa han, men eftersom han känner mig väl förstod han att det kunde röra sig om precis vad som helst och vara hur viktigt som helst. Jimmy frågade inte ens vad det rörde sig om utan vi konverserade och kom ikapp tiden som varit, och väl framme vid kyrkan hoppade jag ut och sa, du kan ju vänta i bilen eftersom jag vet att du inte brinner för kyrkor precis, och han log, stängde av motorn och såg glad ut att slippa vara med om något som kunde vara vad som helst, som sagt så känner han mig väl. Jag sitter här när du räddat världen, sen kör vi hem till dig och dricker kaffe. Tack Jimmy, du är snäll och har fyllt din funktion i detta nu, kommer snart, sa jag och rusade in i kyrkan, hade bara fem minuter kvar innan det skulle börja.

Prästen fick en snabb genomgång av vad jag tänkte och till församlingen förvåning var det inte prästen som kom fram utan jag, jag sa så här : Hej jag heter Angus och jag vill bara be er om en tjänst, det är så att en kamrat till mig ska dö i cancer och han kommer enligt läkarna inte att hinna vara med vid förlossningen av sin förstfödde så jag undrade om ni alla i era böner idag kan tänka på honom och be för att han ska få leva och i alla fall få uppleva sitt barn en liten stund innan han dör ? Alla log, jag tackade för mig och åkte sen hem till kaffet med Jimmy. Min fru sa som vanligt att jag inte var riktigt klok, Jimmy bara skrattade men såg ändå en viss charm i det hela och såg ganska nöjd ut med att ha fått vara en länk i det hela, och Jens som hade cancer fick vara med sin dotter i alla fall i ett år då många foto kunde tas. Om det berodde på denna händelse har inte så stor betydelse, det gick bra till slut i alla fall, så tänk er för innan ni förkastar tron eller kyrkan, man får lov att vara religiös till husbehov, framförallt jag som döpts två gånger, men det är en helt annan historia, ha en bra arbetsvecka alla.

Av Angus Liddell 14 mar 2005 22:07