sourze.se

Strunt i världens vidare öde

"Är det bara jag som tycker att zigenarkulturen är den mest lockande självklara?"

Livet är fullt av sinnrika sätt att dö och vissa dagar står de alla utanför dörren och bankar på. Trapphusen är fyllda till brädden av dessa ovälkomna besökare och grannarna störs av stojet och oväsendet. Man oroas av störningsjouren och tidigare inkomna klagomål, men med tanke på den förestående döden med garantibevis kan det kanske lämnas till en annan dag, det där med avhysningen och hemlösheten alltså.

Andra dagar är frågan på tapeten om alla dessa myriader olika sätt att leva och. Det finns mer än en ivrig telefonförsäljare, dörrknackare och reklamsnutt och alla kämpar med kniven mot strupen för att komma till tals högt, högt över de andra. Titta på dem bara där uppe som en prick uppe i skyn. Jag undrar vad de egentligen gör däruppe, kungsörnarna? Är det dit man ska, alltså? Sväva i det blå med kronprinsessan X. Jag tror vi skulle vara ett perfekt par. Kungen tror nog inte det. Då så. Någonting stort och i tilltagande i människan i mig, långt där innanför hud och annat världsligt, längtar idag ut på landet, längtar ut till lugnet och friden och avskärmningen och den mänskliga rättigheten att få gå i skitiga sunkiga kläder utan att behöva skämmas för bristen på likheter med Ken, utan att behöva nojja över vad de andra ska tycka, vad de andra duktiga formatslimmade föräldrarna eller vad skolpersonalen ska tycka eller vad alla ska tycka, men det är ju en sådan dag, och är inte det då bara ännu en flykt.

Men, vadå, får man inte fly? Är det något fel med det nu också? Vem kom då på uttrycket "Bättre fly än illa fäkta?" och varför? Alla flyr ju , konstant... Mera flyktsoda åt folket och då flyr, flyr, flyr, flyr, flyr, flyr vi tillsammans, som Rönnblom sjunger. Det är väl inget självändamål kanske att inta luffarskepnad, men vissa dagar orkar man ju inte bry sig och då har man all rätt i världen att vara världens tröttaste och sunkigaste. Är det bara jag som tycker att zigenarkulturen är den mest lockande självklara?

Uppenbarligen.

Den virriga pappaprofessorn i fantasin utan professorslönen i verkligheten, men med överliggarpeng från a-kassan som täcker de basala behoven. Bättre då att spela klarinett som ett övernaturligt väsen och luffa runt med sin häst och vagn. Världen runt. Man behöver inte förgås av leda då åtminstone.

Fattiga tider och fasen av nedåtgående spiral. Stora offerskänker bärs fram till den lidande konstnärens altare. Mecenater eftersökes. Är det värt framtida dyrkan i evig tid, kanske, möjligtvis efter ens död...? Är det så? Hur tänkte egentligen Dagerman om just den saken? På ett intellektuell plan vet man ju att den enda lösningen är att göra något åt saken och det brukar man ju där med mössan i hand, bugande och bockande, men vart är det då egentligen i slutändan man ska ta vägen? Och ska det inte gå framåt var dag med stora, friska andetag och syrechocker som blåser upp den där megalomaniska ballongen med vilken avfärden till utopins förlovade land ska bära av. I bakgrunden skymtar tvivlets lilla femtekolonnare till lakej. Tänk om man då gör insatsen som verkar krävas och bara förlorar, dör man då? Det får väl finnas någon balans... givande och tagande. Balans är bra.

Yin och Yang, attack! Jag ska giva och jag ska taga. Taga? Det låter ju hemskt. Måste man taga?

Det ringer på dörren i drömmarnas värld. Någon andas med flämtande, rossliga andetag i min brevlåda, jaja... vi vet, Dödjävel. Du har din tid och jag har min. Döden kan väl fan ta en kölapp som alla andra och i dessa tider får man faktiskt sköta ärenden via internet även om man är fina Herr Döden. "Du har ett meddelande i inkorgen".
"Oh, kanske är det från Henne?"
"Du är död".
Rackarns.

Tänk vilken vacker tanke att aldrig egentligen behöva träffa andra människor och snart är vi där. Vi har snart organiserat vårt samhälle så förträffligt underbart att man egentligen aldrig behöver koppla ur internetabonnemanget och lämna sin trygga borg för att låta sig utsättas för umgänget med andra. Vi kan alla sitta hemma och äta oss så gudomligt feta att de inte ens kan tvinga oss ut genom dörren, och skulle man bli lite deppig en dag finns det en uppsjö av preparat som kan bedåra dagen. Allt du egentligen behöver göra är att trycka på några knappar och sedan förstås rösta rätt i valet.

Just, ja. Karriärsval å allt. Kanske skulle man bli politiker ändå. Välfärdspartiet. "Vi, i välfärdspartiet kämpar för individens rätt till att trampa på andra. Vi kämpar för rätten att såsa framför dumburken och rätten att inte behöva bry sig om vad som pågår utanför våra fönster. Rösta rätt, rösta på Välfärdspartiet. Vi tänkte sitta en mandatpariod och roffa åt oss så mycket vi kan och låta även er få en del av kakan. Sjukersättningen ska höjas till 300 procent av originallönen. Det blir fyra underbara år. Sedan åker vi till ett skatteparadis allesammans och de som inte följer med får skylla sig själva. Men det blir i alla fall fyra underbaaara år."

Roligt.

Mindre roligt för vissa folkslag i Afrika och lite här och var annars där politikerna har kört på just den linjen, kan tänkas. Men vadå, livet har alltid varit en kamp för den starkes rätt att överleva. På den vägen blir allting bara bättre och bättre och bättre. Alla svaga måste dö å det omedelbaraste. Fast nu när det är intelligensen och inte kroppsstyrkan som avgör pengainflödet så blir ju alla bara fulare och fulare, och det är ju lite synd. Alla kommer se ut som små miniatyrer av Bill Gates och Stephen Hawkings om femtusen år.

Vill vi verkligen det?

Jag bara frågar.

-Ska inte vi åka till skolan nu, pappa?

Man stör den store författarens morgontidiga koncentration... Det världsomdanande verket blir nödlidande. Världen går miste om omistliga sanningar. Hrmph...
"Har ni borstat tänderna?"
Vi köper oss tid. Men det kanske finns övrig tid till världsomdanande verk? Fritid, kanske? Vad det nu är för något flummigt påhitt. Har aldrig hört talas om fri tid.

Nu ska det ändå skjutsas barnaskaror till skolan. Det lååånga sportlovet har lidit till sin ända och man börjar som förälder misstänka att skolan är bara ett enda långt lov. Tusen miljoner är de, barnen, och man ska ha koll på allt, allt, allt. Har ni försökt fläta hår på bångstyrig dotter klockan 07:00 kanske? Utan att någonsin ha flätat något hår tidigare? Ja, i så fall vet ni vad jag menar. Ska lärarna verkligen ha sådana orimliga förmåner? Ja, i vilket fall så undrar man ibland var den separerade modern håller hus en sådan här dag då den separerade pappan måste reda ut sitt navelludd. Det måste man ju annars kan det gå riktigt illa, har man hört. Tänk om inte Jesus hade rett ut sitt navelludd, eller Mohammed... eller Siddharta? Behövde de skjutsa barn till skolan, kanske? Just det... exaktus, preciiisus. Skolan kan vänta lite.

änk att det är så populärt med separation nuförtiden, ett riktigt modeord. Halva Sveriges befolkning lever på det viset, den andra halvan går och suktar efter sina arbetskamrater och korresponderar hetångande email med totala främlingar på nätet och förbereder för det som komma skall. När våren äntligen kommer tiodubblas antalet annonser på knullkontaktsidorna.

Tofsfjäderdansen kuckeliku har äntra scenen. "Diskretion" är ett populär ord, man bör vara diskret. Vad är det med folk? Vinner man ett pris när man satt på 100 honor? Kanske det naturliga urvalet ett finger med i spelet, hmmm? Kanske blir man befordrad av chefen för sin dokumenterade framåtanda när man lagt omkull halva kontorslandskapet? De djuriska drifterna mänskligheten har kämpat med sedan urminnes tider för att stävja måste kanske i dessa tider få löpa fritt på våra smutsiga bakgårdar. Det är lite så det ska vara när en civilisation har tappat sitt momentum och ska avvecklas så smått. Jag tänker på Rom. Jag tänker bröd och skådespel åt folket. Jag tänker... mediakoncentration och synergieffekter, antidepressiva och lugnande medel, ökad alkokonsumtion och jag tänker... kanske är det dags att ladda ned en ny p-rulle? Onans synd. Katolska kyrkan hade kanske lite koll ändå? Men inkvisitionen var väl lite i överkant, kanske? Vad tycker ni? Undra om George har fått inspiration från just spanska inkvisitionen? Han är duktig på det han gör i alla fall. Pang. Bom, Finns inte mer. Det är bra.

Jovisst, sex säljer i alla fall och det är ju det som räknas. Bekräftelsepokalen så lyft och klunka girigt ur. Du har ett värde trots allt. Trots det du ser i spegeln om morgonen som är allt annat än Britney Spears där på det glansiga omslaget till totalt nonsens du läser när du för en gångs skull lyfter blicken från skärmen. Om Gud nu är god och vis och allenarådande, och ja, allt det där, varför lät han inte alla se ut som Britney Spears? Och en del då som Clint Easwtwood, eller Sean Connery kanske? Jag bara frågar.

En lösning är kanske att alla, precis alla i heeela vääärlden köper just Britneys ägg och så blandar vi en cocktail med Clintans sperma. Inom några generationer har vi med all säkerhet koloniserat Mars, jag lovar.

Vadå, vadå?

Kan man inte bygga rymdraketer med barbieutseende och eggande höftvickningar? Är det det du försöker säga?
Kan man inte terraforma en planet med hjälp av en sådan där förintande cool blick? Nähä. Men vad skulle man på Mars att göra då? Finns det någon McDonalds där kanske?
Nä, just det. Då så.

"Paaaaappaaaaaa, skooolan"!

Jaja. Strunt i världen vidare öde, barn. Gör det bara.


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 13 mar 2005 13:58

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: