Här-berget, del 2

En sopbil hördes nere på Söder. Torvald och Barken tog den första av sina fyra morgonpromenader för att få upp värmen.
Regnet kom innan lunchrusningen, men då hade männen redan passerat hamburgerkioskens baksida. Nu var de på väg till den bortre av frikyrkorna. Två sopptallrikar serverades och männen bockade när de gick. Bänken på Södergatan stod tom.
Männen gick mellan 18000 och 21000 steg. De tog skydd för regnet i fyra trappuppgångar, vittjade 28 papperskorgar i sin jakt på tomburkar och fick till två lyckoklöver. Innan stängningsdags handlade de. Under trappan på sena eftermiddagen återkom deras samtal till de "ideella människorna" igen.

- Du kan sluta om du vill, sa Torvald
- Ja, och du också
- Vi kanske skulle skaffa oss eget?
- Va då, skaffa eget?
- Ja, men hade du inte haft firma en gång?
- Jo
- Ja, då kan vi väl starta ett eget härbärge och ta med de ideella som vi vill ha?
- Du snackar en jävla massa skit bara

Det var tyst en lång stund.

- Kanske skulle du starta en fackförening också på samma gång, frågade Barken
- Ja, en riktig HÄR. Vilken ide du kommer med.
- Soppa säger jag bara.
- Nä, också skulle vi ha en egen tomt med fin utsikt. Vad säger du om HÄR-berget? Också med en skylt vid vägen så de ideella hittar. HÄR-berget 5 km.
- Soppa
- Det va vi själva som skulle bestämma hur allting skulle va!
- Det är väl inte möjligt fattar du väl. Vem skulle lyssna på ditt skitsnack?
- De ideella förstås. Vem annars?
- Vem orkar väl med att lyssna på allt ditt skitsnack och veta att man inte kan göra ett jävla piss åt någonting. Samma dag ut och dag in.
- De ideella förstås. Vem annars?

Det var tyst en lång stund

- Jag orkar väl lyssna på ditt skitsnack dag ut och dag in. Ibland gaggar du på nätterna också när vi sover på Respiratorn.
- Jo, det är sant. Betyder det att vi och de ideella är lika varandra i alla fall?
- Vad fan vet jag? Man behöver inte ha svar på allt. Vi kan väl gå till bänken i stället?
- Men fan, det regnar ju fortfarande.
- Ja
- Men det är tur att de ideella finns i alla fall
- Hur då? Vad menar du?
- Dom bryr ju sig
- Ja, det räcker länge och så värmer det

Tillsammans tog de första klunkarna ur den nya flaskan. Regnet fortsatte, men borta över hustaken tycktes det ljusare.
Torvald slöt ögonen och såg framför sig skylten HÄR-berget. Barken nynnade lite tyst för sig själv innan han också slumrade till.

Ryktet om att Torvald och Barken skulle starta eget började sprida sig rätt snabbt ute bland de andra. Ibland stannade en och annan till vid bänken och förhörde sig om hur projektet fortlöpte.

- Bra idé, killar, sa en av de ideella vid ett tillfälle. Jobba vidare med den!

Ingen trodde naturligtvis på att de skulle kunna genomföra sitt projekt, inte ens Torvald och Barken själv. Därför fortsatte de med sin planering precis som de brukar göra med nya idéer. Det här var varken den första eller skulle bli den sista de diskuterade. Det skulle komma fler i många år framöver, fast ändå kändes denhär annorlunda.

- Vi kanske skulle åka till Huvudstaden och höra om någon där har något tips om hur vi ska göra?, sa Barken en dag.
- Fan vad du är klok, svarade Torvald. Men hur ska vi ta oss till Huvudstaden hade du tänkte?
- Jo, det finns en liten lösning på det problemet, se du, svarade Barken.

De två herrarna stod som på givakt och vinglade nästan inte alls när de stod i väntrummet på regionens lokala sociala kontor.

- Bricka nummer femtiotvå, sa damen bakom den bepansrade glasrutan.

Torvald stötte Barken i sidan så han nästan tog ett snedsteg.

- Det är vi, sa Torvald.

Den automatiska dörröppnaren tickade och fantomkamerorna innanför startades. Helskärpta och allvarliga steg männen in i handläggarens rum.

De talade huller om buller och ibland i mun på varandra, men satt ändå med käppraka ryggar. Handläggare var sommarvikarie och gjorde sin sista arbetsdag. Hon försökte visserligen koncentrera sig på vad de sade, men hennes tankar var mera ombord på flygplanet på väg söderöver. Det skulle lyfta i morgon klockan 11 och handläggare skulle resa som vanligt till sitt semesterparadis. Luftkonditionering och halvpension var med i paketet förstås. Årets nyhet var den nyöppnade spa-anläggningen som hon naturligtvis hade bokat in sig på.
Hon vaknade till liksom och log mot Torvald och Barken som slutat berätta om sitt projekt redan för en lång stund sedan.
Handläggaren log brett en gång till och Torvald började ett slag fundera över om hon kanske kände sig sjuk eller något åt det hållet i alla fall. Men rätt vad det var började hon faktiskt tala till dem.

- Vilket soppkök i Huvudstaden var det nu ville göra en studieresa till?frågade hon.

Båda herrarna blev överrumplade av frågan och de kände sig nästan stumma för en gångs skull. Som tur var fattade sig Barken snabbt och gjorde ett försök med sin hesa stämma:

- Sankta Maria.
- Menar du det som ligger i Marinaparken på södersluss?, frågade hon.
- Ja just det menar jag, svarade Barken och drog en lättnande suck över att ha fått veta ett namn på något soppkök i Huvudstaden.
- Hur mycket beräknar ni att resan kommer att kosta sammanlagt? frågade hon.
- Fyra laxar i runda slängar, sa Barken lite försiktigare.

Handläggaren tittad på den elektroniska skärmen och tryckte på olika knappar på sitt tangentbord. Det låter nästan som när regnet står som spö i backen, tänkte Torvald.
Männen tittade på varandra i fullt samförstånd. Nu var det bara att vänta på ett nej.
Handläggaren slutade knappa på tangentbordet och snurrade sin stol så att hon fick ögonkontakt med Torvald och Barken igen.

- Enligt den beräknade normen så ligger fyra tusen utanför gränsvärdena, sa hon.
- Jaså, sa Torvald som nu trodde att det var dags att resa sig.
- Ja, svarade handläggaren. Fem och åtta är minimibidraget ni kan beviljas. Övernattning är ju självklar i detta fall. Två dagars matersättning á sexhundra var och så andra klassens tågbiljetter. Men det känner ni väl till att resan måste bli med tåg.

Männen satt nu stumma på riktigt och kunde inte få fram ett enda ljud. Torvald förde ner sin hand i höger ficka, men den svalde hela handen utan att det kändes något glas. Flaskan hade de lagt i tryggt förvar på vanliga stället.
Handläggare tittade på klockan och såg att det redan var över fikadags. Hon kände sig därför tvungen att fatta beslutet själv.

- Ja, det högsta är sex och tre som ni kan få, men då måste ni lämna en lite längre redogörelse från studiebesöket också. Kanske skulle ni kunna ta med någon dokumentation eller foton med er hem också, för i så fall kan jag bevilja pengarna direkt.

Att fixa en kamera kändes som det minsta problemet. En betydligt större utmaning var att komma fram till hur de skulle ta sig ut ur rummet utan att stimma och hoppa runt. Men med viss vana tackade herrarna för beskedet och gick nästan rakryggade ut genom den bepansrade glasdörren med checken i handen.
Utanför svävade de på små och stora moln, men tog sig i alla fall raka spåret till sitt förvaringsställe.

- Nu ska vi ut och resa, sa Torvald och sträckte flaskan till Barken.

Herrarna sov gott under den bara himlen den natten och flaskan låg tom i Torvalds fick.

- Vi har verkligen framtiden för oss, mumlade Barken sa innan han somnade.

Barken vaknade till med ett ryck och såg att Torvald fortfarande satt med ögonen slutna. Barken puttade lite försiktigt i sidan på honom. Tysta gick de till tillsammans till bänken.

- Jag drömde, sa Barken.
- Jaså, det gjorde jag med, men det var en jäkla obehaglig dröm jag hade, svarade Torvald.
- Inte min, sa Barken och berättade om deras besök hos handläggaren.

När Barken berättat färdigt, kommenterade Torvald det hela:

- Du är ju riktigt genial, grabben! Vad skulle vi göra i Huvudstan?
- Ett och annat får man ju planera för, svarade Barken.

Diskussionen fortsatte hela seneftermiddagen där på bänken. De fortsatta planerna började klarna.
Först soppköket och intervju med besökarna, sen försöka kolla upp dendär tidningen som ges ut. De måste bara ha organiserat sig på något sätt. Kanske hade de bildat någon form av förening?

- Nä, det tror jag inte är möjligt, sa Torvald.
- Varför inte de?
- Nä, vem av oss skulle ha tid att komma på möten? Och förresten vem av oss tror du skulle kunna ha reda på pengarna och hålla i dom någon längre stund?
- Nä, det är ju ett problem i sig, men planen är i alla fall bra.
- Ja, det har du rätt i, kommenterade Torvald lite tanklöst.

Av Gun Lundberg 07 mar 2005 16:24