Feminazis vid makten - En tidsfråga

Könsrasismen har redan frodats på ministernivå, genom Margareta Winberg. Det har vi alla kunnat märka, när hon var minister. Det har också jämställdhetsministern Jens Orrback tillstått.

Samme Orrback konstaterar dock att: "Regeringen betraktar kvinnligt och manligt som sociala konstruktioner, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi." Regeringen ställer sig alltså på ideologiska grunder på samma sida som genusteoretikerna. En grotesk ståndpunkt från en regering som väl ändå måste hålla dörrarna öppna för olika perspektiv inom forskning och debatt.

Stalin hyllade på sin tid den "kreativa darwinismen" och sin gunstling Lysenko, som ansåg sig kunna ändra genbanker genom att manipulera miljön. Här tvingade alltså regeringen fram en ideologiserad vetenskapssyn, precis som i fallet Sverige. De forskare som inte ställde upp på denna rensades ut, oftast på ett mycket brutalt sätt. Där är vi inte i Sverige - ännu.

Här i Sverige vägrar man dem anslag. Professor Annica Dahlström, en av världens ledande neurobiologer, fick inte figurera med slutsatser i en forskningsantologi, som gavs ut av länsstyrelsen i Norrbotten. Man ansåg att hennes slutsatser om olikheterna i mäns och kvinnors hjärnor stötte sig med Orrbacks och regeringens linje, nämligen att hjärnorna skall vara lika av ideologiska skäl. Och då Länsstyrelsen skall omsätta regeringens politik, så gick inte stöd till vilka slutsatser som helst för sig.

Däremot kan man kosta på sig att stötta så kallad forskning av elitfeminister som Anna Wahl på Handelshögskolan, vilket den lysande journalisten Susanna Popova visat. Anna Wahl presterar dock ingenting annat än genusteoretisk eller feministisk propaganda, pretentiöst presenterad som objektiv forskning.

Nu skall man nöta in det feministiska paradigmet ännu hårdare i det svenska folket. På kvinnodagen den 8:e mars väntar nämligen en start av ett kvinnoparti. Det skall förmodligen ledas av Gudrun Schyman, före detta yrkeskommunist. Hon står för en populistisk feminism som friar till de lägsta känslorna i samhället: systematisk sortering av människor på grund av kön. Hon och feministerna gör ingen analys av samhällets helhet, utan ser enbart på vilka punkter som kvinnor inte är framgångsrika och skyller det på männen. Ja, män i allmänhet alltså, som hon för övrigt kallar "talibaner" som härskar och huserar i ett "apartheid" som förtrycker kvinnor, enligt Schymans populistiska utsagor.

Fru Schyman har benäget bistånd från elitfeminister, som fuskakademikern Ebba Witt Brattström och den tokradikala Maria Pia Boethius. Den senare menar på fullt allvar att alla män är medskyldiga till våldtäkt och att fler våldtäktsmän måste dömas, om så beviskraven skall sänkas kraftigt. Liberala rättigheter som individuellt ansvar och höga beviskrav i rättegångar, bryr man sig inte om när det gäller att trycka till män.

Feministerna exploaterar tryckfriheten på två sätt. De driver dels systematiska förolämpningar och förtal av män i allmänhet så långt de kan och det går för sig eftersom lagstiftningen är mycket generös. De sätter dels dagordningen genom att besätta viktiga redaktionella poster i svenska media och har tolkningsföreträde i frågor som rör könsroller och relaterade ämnen.

Ingen annan rörelse tillåts okritiserad lansera groteska generaliseringar om andra människor enbart på grund av kön, ras, hudfärg eller religion. Byt ut orden "man" och "män" i en artikel av exempelvis Maria Pia Boethius mot "svarta" eller "judar" och det hade varit hets mot folkgrupp. De framför ofta sin hets ogrundat och i svepande ordalag, vilket gör hetsen obestridlig. De politiska partierna framför heller ingen kritik, utan löper med och beskriver sig till och med som feminister. Här undrar man varför inte det påstått liberala folkpartiet gör mothugg. Och var finns alla djärva moderater som vågar stå för individens rätt i samhället? Det är en utmaning att våga gå mot strömmen, inte att löpa med när drevet går på bygatan.

Den ende som sätter sig upp mot "Kommando Gudrun Schyman" är P M Nilsson på Expressen, Jan Guillou samt en och annan hårdhudad moderat. Nu förstår jag hur ett samhälle kan förvandlas från demokratiskt till totalitärt. Detta är otäckt och det är bara en tidsfråga innan vi får se ett uttalat feminazistiskt parti. En långtgående feministisk dominans hotar inte bara det öppna samhällslivet, utan också den fristående vetenskapliga forskningen.

Vi har dock chansen att avvisa detta försök till systematisk segregering, genom att säga nej till nyfeminismen. Den är en absurd rörelse som inte har något berättigande i ett modernt demokratiskt samhälle. Låt oss i stället jobba för att människor skall betraktas som individer och behandlas lika.

Vi har också chansen att rösta bort regeringen i nästa val och bana väg för en regering som kan skilja på värderingar och fakta. Den rådande inställningen är faktiskt livsfarlig och kan i händerna på extremister utgöra fundamentet till ett totalitärt samhälle.

Av Thomas Mattsson 04 mar 2005 12:25