Varje rynka är en erfarenhet

På utsidan rynkig gubbe och tant. På insidan ådror och muskler som funnits med sedan barnsbenens första steg, den första kyssen, den första lönechecken. Nariga händer som smekt barnhuvuden och älskares kind. Naglar som växt ut för att bitas av. Hår som klippts och lockats. Ögonlock som stängts i oberäknelig tid, tårar som saltat kinder i glada och sorgsna tider. Varje rynka är en erfarenhet. Varje nagel och hårtopp är en glimt om att det funnits andra dagar och nätter. Varje muskel är en ständig påminnelse om varje ögonblick man någonsin upplevt. Det förflutna kommer aldrig igen, det framför oss är ovisst.

Att leva i livet är en ynnest med ständiga pågående tågsträckor där vissa stopp helt sonika glömts bort medan andra envist hänger sig kvar. Där tågmästaren ständigt påminner oss om att vi alltid kommer att stanna på just hans station vare sig man vill eller inte. Framtiden är en räls utan tågtidtabell. Kanske vet vi att vi kommer att stanna. Men inte när och hur. Är min resa slut med en snabb inbromsning förorsakad av att någon på mitt tåg dragit i nödbromsen? Måhända att tåget tar god tid på sig innan slutstationen kan ses från mitt fönster i kupén.

Mitt tåg är gammalt och tungt. Mitt tåg går genom ett landskap av berg och skog. Det tuffar fram i en dal och förbi en sjö. Det följer naturens linjer och mitt hår försöker envist springa ifatt mina kinder när mitt huvud sticker ut från fönstret. Jag vill inte alltid vänta på ett stopp. Vissa stopp kanske bara måste glömmas bort medan andra måste vara litet längre än de övriga. Kanske måste mitt tåg släppa av vissa passagerare, kanske måste andra gå på. Är tågmästaren min gud? Kontrollerar Gud biljetterna och vilka som kan få stiga ombord? Kommer mitt tåg ha färdats fort när det närmar sig slutet på landskapet och sin slutstation eller har det sakta tuffat fram så jag kan njuta av varje minut? Så jag kan lägga märke till varje ny rynka min hud bildar. Varje torr fläck som klamrar sig fast och kliar som en signal till mitt medvetande.

Av Anna Svensson 22 feb 2005 12:05