Omöjlig repeat

hör dig ta jackan från kroken, lyfta väskan
kan höra gruskornen från dess undersida
landa på hallgolvet

ett efter ett

vidöppna sinnen är jag nu
spara, bankar hjärtat
så jag tror att det ska slå sönder mig, SPARA

-

redan en insikt om att hit kommer jag återvända
ofta, för att tävla mot mig själv
i förhållande-jeopardy

tapeternas färg
vad är ljust gula?
och så vidare i oändlighet, varje liten detalj

inget är för obetydligt,
det som eftermiddagssolen gjorde
vad är målade liv i oss?
eller kanske hur sängkläderna låg skrynklade
eller..

-

jag vet det inte då, att jag kommer spela upp
i en omöjlig repeat, söka efter svaren
försöka minnas

men till sist förlora
för minnet kommer blekna, sakta svepa bort
radera mjukhet, närhet,
vad allt heter

jag vet det inte då, att det är sista gången
du är ett ögonblick i mitt liv
det hade varit för omöjligt

-

i skenet från trapphuset
står du dold bakom vinterjackans värme
bara ett steg bort

med ett andetag i bröstet
ett svart hål som bitit sig fast
och river min insida som en tornado
vill jag gå efter dig

-

men hälen är fastvuxen mot korkmattan
kanske den där stoltheten,
du sa att jag hade

så jag blir kvar och låter dig gå
står stilla - trots att jag faller
och fortsätter falla

och du ska veta att när ljusen släcks
i huset mittemot, är jag ensammast i världen

Av Sandra Lundgren 18 feb 2005 17:58