Give this job to Luciano

I artikeln den 16 februari har Luciano Astudillo laddat sin moraliska pistol. Han är ute och ska skjuta knäna på ett liberalt förslag som vågat in sig på sossarnas heliga mark, socialförsäkringarna. Då förslaget klumpar ihop människor, vilket sossarna och Astudillo själv inte gör. Då det rör även invandrare, som sossarna som bekant värnar mycket om; jag som bor nära Rågsved kan intyga detta. Och sist men inte minst, då också moderater - ve och fasa! - förut tänkt samma tankar.

Ertappad, förklarad Guilty by association, hängd!

Jag är ingen vän av denna princip, men måste motvilligt beundra Astudillos talang. Tänk vilka fasor som kan drabba samhället om inte soc skriver ut sina utbetalningskort som hittills. Hemlösa, missbrukare och cancersjuka ! ska radas ut på gatorna av liberala socsekreterare i svart uniform, för att skickas till arbetsläger. -Karln borde säga upp sig och skriva skräckisar på heltid!

Det är förtstås skitsnack. Det enda man kan lasta liberalerna för är att de valt den mindre av utgiftsposterna att fixa, när den stora, sjukförsäkringen, dränerar oss alla på pengar.

Å andra sidan är de politiker. Så de försöker scora lite billiga poäng i rikspolitiken. Det är lättare att föreslå sunt förnuft och självklarheter, inte minst sedan de fått prövas på fältet och visats framgångsrika. Än att ge sig in på komplicerade system som sjukförsäkringarna.

Och?

Vem är syndfri och får kasta första stenen? Vem avstår från att scora billigt i politiken? Sossarna kanske? -Tillåt mig skratta!

Av respekt för läsarens intelligens ska jag inte gå igenom den listan. Håll ögonen på bollen i stället: faktum är att de höga kostnaderna för försörjningsstöd är ett allvarligt samhällsproblem. Måhända något mindre problem i relation till andra vanskötta områden, som sagt; men ett allvarligt problem inte desto mindre.

C:a 400 000 personer i Sverige får lite drygt 8 md kr/året ! i försörjningsstöd. När man räknat bort den minoritet som har sjukintyg eller ett dokummenterat missbruk, så står man där och undrar. Varför i herrans namn gillar inte Austillo att bidraget inte kopplas tydligt till en arbetslinje!?

När jag jobbade som socialsekreterare på en av Stockholms förorter fick man som ända krav ställa att man var inskriven på Arbetsförmedlingen. Man fick inte ens be någon skriva ner de jobb man sökt: "ingen mening", "du hinner inte kolla", "kränkande".

Själv tyckte jag att just kravlösheten var riktigt kränkande. Mot såväl svenskar som invandrare. Mot de som kom till soc, och mot de som slet hund för att slippa.

Tänk dig själv, att bli sedd som en loser. Du fixar det ändå inte, så jag ska inte kräva det av det. Sträck ut handen, så får du lite allmossa i stället. -Är det mer av sånt som Astudillo hellre vill ha?

Jobbcentrum i Skärholmen gör redan tvärtom, till gagn för alla inblandade. Fem år efter det att man införde systemet halverade man antalet hushåll som söker försörjningsstöd. Är det dåligt på något sätt eller!?

Nu har jag en mörk misstanke. Att det finns bara och endast ett skäl, varför just sosseborget Skärholmen fått lov att göra det enda vettiga för att minska försörjningsstödet. Nämligen att det är en invandrartät stadsdel.

Sossarna kan helt enkelt tolerera att man ställer tydliga arbetssökarkrav på ett ghetto. Men om man går riks med samma krav, då blir det stopp.

Det förstår jag, absolut. För då kan de tuffa kraven gudbevars komma att ställas på ens egna familjemedlemmar någon dag. Då! ja då blir det dags att krama invandrare. Det är lite beklämmande att Austillo inte ser det.

Austillo hävdar att liberalerna kört i högerdiket. Jag tycker att han själv är farlig. En moraliskt indignerad ung man med ideologisk feber. Invandrare, till råga på det.

Utmärkt rekryt för ett simpelt torpedknäck. Jag kan riktigt se hur han hamnade här. Och hamnade helt fel.

Av Shqiptar Oseku 18 feb 2005 10:49