Jag tror jag ska bli feminist

Tänk så enkelt det verkar vara. Kallar man sig feminist så har man automatiskt fribrev att bete sig hur osmakligt som helst i debatter, fälla hur oförskämda omdömen om sina motdebattörer som helst och det kanske allra bekvämaste; aldrig behöva använda tydlighet och riktiga argument.

Tänk så enkelt det vore att få kalla sina motdebattörer för "korkade svin" och påstå att bara de läser mina svavelosande, mer eller mindre rabiata inlägg en gång till så kommer förståelsens skimrande gloria att formas kring deras tomma huvuden.

Tänk så underbart att slippa föra fram sina argument, slippa få dem bedömda och kritiserade. Och skulle någon ha fräckheten att göra det så är det bara att hänvisa till att debattören springer patriarkatets ärenden och nästa bisats därmed idiotförklara honom.
Tänk så behändigt att kunna framföra till sina medsystrar att de inget förstår eftersom de är förda bakom ljuset av alla onda grottmänniskor till män som rövar och våldtar huller om buller. Tänk så tryggt att inte behöva ta något eget ansvar, det är ju faktiskt vår tur att slippa ta ansvaret nu eftersom vi gjort det så länge, jajamän. Tänk så skönt att få fyllna till på krogen som alla mörkermän alltid gjort, få provocera och teasa utan att behöva ha en tanke på att det kan få konsekvenser. Varför nöja sig med det förresten? Man kan ju prova att t.ex. köra mot rött ljus med bilen. Krockar man så kan man ju alltid skylla på att man fick en blackout och att någon annan får ta ansvaret. Dessutom kunde jag ju inte veta att den andra bilisten ville köra just då.

Tänk att få publicera långa, snåriga inlägg på hedersplats i DN och slippa bemöta dem i en debatt med motiveringen att "inlägget talar för sig själv" och underförstått inflika att de som är så korkade att de inte håller med är ändå inte lönt att debattera med. Sen slipper man ju alla jobbiga följdfrågor också.

Men, vad ska vi göra med de som inte förstått feminismens själ? Att karlarna är förtappade och för evigt dömda att driva patriarkatets grottekvarn är ju glasklart, men vad gör vi med de ogudaktiga slynorna till kvinnor som inte delar vår uppfattning? De där äckliga våpen som viker ut sig, är med i dokusåpor, går i högklackat och kort kjol och hänger med kändisar på uteställen. Nu ska vi ju bilda parti också. Tänk om någon av dem vill bli medlem? De kan ju gudbevars skämma ut oss och likt quislingar i smyg gå männens ärenden.

Svåra frågor. Men allt löser sig säkert om jag byter kön och blir feminist.

Av Fredrik Sjödin 16 feb 2005 23:14