höstvandring
nedför cykelbana,
kantad av båthus
och en och annan golfbanesjö.
en bro över vattnet
var plågsamt ensam där,
kontakt med väg eller stig
saknades helt.
jag gick själv
men också med Lisa.
på nyvältad asfalt
drogades jag av syndiga ångor,
och kunde inte höra ett enda ord
inuti min såpbubblevärld.
vi passerade en tunnel, klottret hade målat sig till en mening jag var främmande till,
- "välkommen till verkligheten"
jag gick fram och tillbaka genom tunneln
medan Lisa blandade sig med naturen
och pratade om tandkräm.
jag kände inte verklighet någonstans,
jag var bakfull
men kände mig hög.
hade jag fastnat i ett gammalt rus
från en svunnen tid då dimmorna var min verklighet
och bergen mina bästa vänner?
en äcklig koloss framför mina skosnören skrek med versaler,
WILLYS STORMARKNAD
Lisa tog en röd korg
men jag ville åka i vagnen,
jag saknade min barndom,
då kärlek bara var pussar
och inte på-alla-fyra och sats på magen,
då inte kärlek var blödande hjärtan
och jag fortfarande trodde på de där förbannade sagorna om den eviga lyckan,
ja, då de lyckliga kärnfamiljerna inte hade strypsex
och jag inte samlade på sorg
utan på tablettaskar och luktsudd.
jag fick inte åka vagn.
i intenstivt umgänge
med kommersens grådaskiga plackbeläggning
skapade rocknrollskorna knullljud,
men jag hade inte haft sex på flera månader,
åtminstone inte älskat på riktigt.
långt upp på hylla nummer 63
låg en stor burk inlagd korv
och lurade på mig,
en lycklig ko på etiketten
var inte längre glad,
den hatade mig
så jag gick till frukt och grönt.
vid kassan skrek några
uppblåsta kondomer till mig
- fyll oss med tomhet i natt
röster överallt,
när jag bara vill ha tystnad
där under vattnet,
under bron
där ingen annan går.
i min egen lilla verklighet.
Av Johan Åkesson 08 feb 2005 09:38 |
Författare:
Johan Åkesson
Publicerad: 08 feb 2005 09:38
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå