Domarmissarna i Premier fucking League

Så länge spelet har funnits har kritik mot domaren funnits. Det är - utan omsvep - det mest utnötta debattämnet inom fotbollen. Ingen vinkel och ingen idé har prövats inom domarsfären. Allt är uttjatat. Ända tills nu då.

Mina krav på kameror för övervakning av offside- och målsituationer är inte nytt utan bara sund logik. Det tog dock FA exempelvis en 58 år att införa en officiell loop och procedur för protest mot domlut så i den takten kommer
vi ha en bättre fotboll om 40 år. Om FIFA vore en person skulle han vara ett vandrande monument över Darwins teorier.

I går var årets match inom Premier Leauge. Andra akten. Den första har vi redan sett på Old Trafford och i rampljuset de bägge tränarna : Alex och Arsene. De bägges ordkäbbel verkar som beställt av de Engelska tabloiderna. Vår taxichaffisgläfsande rosa sidor har mobiliserat hela två spaltgaltar. Den ene ska på plats i London skriva av nämnda tabloider. Den andre skriver om hur dålig annan sportjournalistik är från sin bergstopp uppe på Mount
Narcissus. Men om man skrapar på tabloidpropagandan
och inte har deformerat sitt intellekt med dokusåpor så kan man se relevansen. Bägge är rätt ilskna på domarna och detta med all rätt för i fyra av de tio senaste matcherna av denna föreställning som ska vara fotbollens Toscana har blivit Skratta Pajazzo för vi skrattar åt pajasen i domarskrud.

Det underbara med fotbollens stora konst och dess kulturella värde är att den höjer sig över den debila operan, den rohypnolretoriska svenska teatern och den av låga drifter impregnerade dokusåpan. Det finns inga sufflörer,
inga omtagningar, inga 071 nummer att ringa eller några detaljkameror att knulla upp sin berömmelse inför... än så länge. För hade det funnits kameror och hade dessa använts propert och adekvat hade ställningen varit rättvis.
Oavsett vinst för vilket lag hade resultatet varit sportsligt riktigt. I ytterst få sporter tillåts övergrepp och avgörande situationer dömas fel. Försök överföra en bortdömd eller felaktigt dömd straff på friidrott: Går inte.

Likväl hade nog Arsenal förlorat poäng då de ställdes mot ett Manchester United som var coachat med demonisk fingertoppskänsla. Snabbt tog sig de numerära överläget på innermittfältet uttryck i snabbare och bättre bollar
mot två mycket rörliga yttrar. Tre av fyra mål kom från dessa och den forward som kan och förväntades skapa farligheter på egen hand gick en aning djupare, en aning smartare och deltog i uppbyggnaden. Så ska ett tremanna anfall spelas. Självklart var det inhopparen OShea back från början som från mittfältet gör det avgörande 4-2 målet i numerärt underläge och nu vet Ashley Cole att Giggs kan slå inlägg värdiga den bortgångne Beckham. Jo, Beckham är som spelare död. Pires skulle ha haft en straff och då hade matchen slutat annorlunda. Möjligen hade domaren satt gränsen för straff högt då det andra lagets sjua, Ronaldo, stundtals uppvisar sin största talang; det rubbade balanssinnet och en tolerans mot tacklingar hemmahörande i Fia med knuff. En straff hade kanske inte gett Arsenal vinst men rättvisa och det är ofta det fans vill.
Fotbollens andra ankare är i arbetarkulturen där krav på rättvisa och framförallt rättfärdigande och rättsäkerhet
är så mycket hårdare, klarare och uppenbarare än FIFA:s feodalherrar som befinner sig ljusår från den verklighet de styr.

Ett av de största argumenten mot att i verkligheten införa mål- och offsidekameror är att det tar för mycket tid. I den amerikanska fotbollen gör det inte så mycket då just själva spelet står still större delen av tiden sade en representant för FIFA som av barmhärtighetskäl får vara anonym.
Nej det är riktigt: Vederbörande har inga studieskulder.

För mycket tid? Här har ni tre exempel på slöseri med tid inom fotbollen som kan användas bättre:

* Domaren håller något slags auktoritärt men vänligt snack mot en övertänd spelare - som någon slags Farbror i släkten som minsann ska prata allvar på middagen - istället för att bara ge ett kort direkt och tala om var skåpet
ska stå.

* Domare som står och viftar framför den försvarande muren vid en frispark som en dirigent i en skolorkester. Istället för att bara ge ett kort direkt och tala om var skåpet ska stå.

* Domare som står och pratar med linjemän i tron att de ser bättre. De ska hålla koll på offsiden och kan, bota nene, kan upptäcka straffsituationer men det handlar om vilken person han är. Här ska domaren tala om var skåpet
ska stå.

Domaren ska inte bara tala om var skåpet ska stå han ska snickra det också!

Det skåp vi har i dag är blått och används som dass på UEFAs kansli.

Hur hårt detta än låter så är inte mål- och offsidekameror till för att skicka domaren ned i en negativ spiral av prestation och stress utan för att göra hans arbete LÄTTARE. Det tar ett par sekunder att jogga till
kanten av planen och se på en TV och kniper även detta går det att ha en lätt, liten portabel med sig.

Här ligger ett förhoppningsvis nytt synsätt om domare eftersom motståndarna mot nämnda kameror inte vill belasta domaren mer med krux, regler och utrustning med den av dogmatism förgiftade inställningen att
"jamendetblirsåjobbigtatthållakollpåallt"

Det är tvärtom.

Teknologin är till för att implementeras och bakåtsträvande,
utvecklingsfobiska dogmatiker inom FIFA/UEFA är inget annat än komponenter för linproduktion.

Men detta är ingenting som kanske kommer eftersom FIFA tycka avsky att fotbollen blir mer sportslig. Som jag skrev i föregående krönika så spelade Arsenal för flera år sedan spelade mot Sheffield U i en cupmatch så struntade Overmars och Kanu i den sportsliga och gentlemannamässiga regeln att slänga tillbaka bollen från inkast dit den spelats av motståndarlaget för att få till stånd en avblåsning då man har en skadad spelare. Den ena slängde bollen istället till den andre och de gjorde mål. Arsenal vann. Wenger förklarade dock att man inte vill vinna matcher på det sättet och ut ur bastuklubben Peter Pan kom UEFAs tjocka mullor ångandes och menade på att
man minsann inte kan avvika från Cupprogrammet på det där sättet. En gentlemannamässig gest av en gentleman kväst av en mulla från UEFA som i presskonferensrummet luktade som en härsken hallick. Men det var då det och
i går var match of the year.

Trots att Feurgerson kallat matchen mot Liverpool som "match of the year" i Premier Leauge och därmed skvätt sand på Wenger i den av tabloiderna snickrade sandlådan så vet alla att Match of the year gick i går men
återigen innehöll match of the year ett fatalt domarmisstag som blev avgörande.

Trötta repetitioner? Hört detta förr? Lite tjatigt?

Det är domarmissarna med.

Det ÄR lite tjatigt att göra Benny Hill-klappningar på Blatters platta flint. Det är framför allt enkelt men har man valt en sådan feodal maktpyramid så är det mot toppens haka mina litterära krokar svingas. Jag sticker ut min haka här. Jag en sökare, en vanlig betraktare av den underbara sporten fotboll och någon från fotbollens feodalstyre måste sticka ut hakan likaså.

Förnuftet säger något annat men detta är fotboll - Premier fucking Leauge närmare bestämt och vill du bejaka förnuftet nu i vår när vi får upplösningen på denna opera så ta en kvällskurs i antropologi hos folkuniversitets
källare under Säffles skolbibliotek.

Läs mer på SHQ:s eget nyhetsbrev: Shq-subscribetopica.com

Av Stefan Holmqvist - SHQ 03 feb 2005 13:39