Minnena av honom har blivit
stela lik - jag önskar ibland
att någon bar ut dem.
jag vill ha hans ord ännu tungvarma
och med avtryck av läppar
Jag oroar mig
Han gråter våldsamt som ett tjutande rovdjur
och vintern verkar inte bli lång nog i år
för att bottenfrysa mig
hindra båtarna från att gå
Av alla människor
borde han varit den som skrattade mest
och jag ville ta hans blick i min
låta honom se att han aldrig gått sönder
Men här betraktas det som ett brott mot ordningen
att lägga bultande guld i tiggarhänder
Av Medea Sandbladh 28 jan 2005 10:18 |
Författare:
Medea Sandbladh
Publicerad: 28 jan 2005 10:18
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, fossil, * | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå