En bilaga betyder så mycket

Även de irländska tidningarna är uppdelade i olika bilagor och till veckosluten vankas extra mycket läsning. En stor del av lediga helgförmiddagar brukade ägnas åt tidningsläsning. Svenska tidningar kanske gick att få tag på inne i Dublin, men dit var det drygt en halvtimmes bussresa. Eftersom jag bodde i ett land där jag behärskar det språk som där skrevs och talades, åtminstone hyfsat, kändes de inhemska tidningarna som ett bättre val. Det blir både enklare, billigare och så får man ett hum om vad de snackar om på jobbet. Alltså köpte mina kollegor och jag The Irish Times och/eller The Irish Independent.

Det var så den stora förändringen började ske. En dag var de delar jag var mest intresserad av för tillfället upptagna av läsande kollegor. Alltså roffade jag åt mig en sportbilaga och började bläddra. Snart var jag fast i spännande läsning av en bilaga nästan lika tjock som nyhetsdelen. Borta var det flåshurtiga och hysteriska. Sportjournalistik som denna hade jag aldrig sett förut och till min stora förvåning började jag faktiskt läsa bilagan på fullaste allvar.

Matchreportagen var riktigt intressant läsning även för en så totalt ointresserad person som jag. Efter ytterligare några sidor kom ett helt uppslag där en fotbollsspelare porträtterades. Porträttet gjorde stort intryck på mig. Journalisterna fick fram en personlighet hos spelaren.

Varje idrottsman har naturligtvis en personlighet och är en unik individ, men på de svenska sportsidorna verkar de försvinna eller byts ut mot något annat. Fredrik Ljungberg omskrevs till exempel alltid som fotbollsspelare; här verkar han ju ha förvandlats till kalsongmodell. Efter att ha läst några utmärkta och intressanta porträtt, blev jag nyfiken på att se dem spela också och slog mig faktiskt ner i soffan för att se en match på teve.

Tack vare detta har jag faktiskt sett några riktigt bra matcher och det kändes inte som bortkastad tid. Jag är tydligen inte sämre än att jag kan ändra mig. Hemma i Sverige igen började jag läsa sportsidorna i en av de större kvällstidningarna. Hu vad torftig läsning det kändes som.

Svenska sportjournalister - skriv inte upp eller ner idrottsmän hej vilt, ta inte ut segrarna veckor i förväg för att förvånat undra vad som gick snett efteråt! Skriv om våra idrottsmän som de personligheter och individer de faktiskt är och skriv om matcher och tävlingar som de faktiskt var. Spekulationsmomenten tycker jag ska finnas i tips- och oddsspalterna. Där hör de hemma och där blir det rätt. Vi, Sveriges icke idrottsintresserade tidningsläsare, väntar otåligt på att även kunna läsa sportsidorna med behållning!

Av Staffan Huss 24 jan 2005 21:43