Därför angriper Ulvskog kungen

Ulvskogs kritik av kungen och det meningsutbyte som följer mellan statsministern och partisekreteraren beskrivs som "Praktgräl mellan Göran och Marita" i kvällspressen. Ledarsidorna betraktar oenigheten som en fadäs som är till nackdel för Socialdemokraterna och regeringen. Men en alternativ analys kan vara att händelsen är ett genialt retoriskt drag som oavsett om det är planerat medvetet eller inte är en konsekvens av den inbyggda partistrukturen.

Låt oss först titta på huvudrollsinnehavarna i dramat:
Göran Persson, statsministern som dessutom är partiordförande. Spelar rollen som landsfader och ledare för svenskarna. Har väljarna som målgrupp. Marita Ulvskog, partisekreteraren som har till uppgift att alltid värna partiet framför allt annat, har partikadern som målgrupp.

Expresidenten Clintons lag innebär att alla angrepp måste besvaras och Clintons lag står högt i kurs på Sveavägen 68. Problemet är att svenskarna ogillar angrepp på kungen. Partikadern däremot gillar angrepp på kungen och därför ligger det i partisekreterarens intresse att angripa. Marita kan visa för partimedlemmarna att hon kan ge svar på tal och sätta kungen på plats. Göran kan visa svenskarna att han minsann stödjer kungen och agera försvarsadvokat för denne. Spelet har bara vinnare ur ett socialdemokratiskt perspektiv. Att en del ledarsidor blir ilskna spelar ingen roll eftersom de ändå inte läses eller ses som en trovärdig källa av så många, särskilt inte arbetarpartiets aktiva.

Av Henrik Persson 17 jan 2005 22:34