Etablerad rigiditet och moment 22

Citat: "... Möjligen kan man då säga att reklamen är anställd hos AMS, men det är väl framför allt nyhetsgenren som främjar arbete.
Politiker, industriledare, ekonomijournalister, börsanalytiker och fackliga företrädare gör där "reklam" för det arbete och de löner som utgör en förutsättning för konsumtion..."

Says, Ricardos och andras klassiska idéer gällde kanske oinskränkt så länge de många människorna arbetade inom lantbruket. De gällde även när arbetarna flyttade till fabrikerna för att vara fullt sysselsatta med att producera jordbruksmaskiner, kläder, textiler, husgeråd mm. till den arbetande befolkningen. Men så småningom smög sig löpande bandet, processindustrier, automation, datorer och Internet in på marknadsarenan. Industriepoken är ganska långt på väg in i ett omfattande paradigmskifte.

Enligt Says lag så är den totala efterfrågan i ekonomin lika med det totala utbudet av varor och tjänster. Många ekonomer tolkar det tom som att det är utbudet som styr efterfrågan. Men ständigt ökad effektivitet och produktivitet gör produktionskapaciteten det potentiella utbudet avsevärt mycket större än vad som faktiskt bjuds ut på marknaden. Det faktiska utbudet beror ofta på en spekulativ och överoptimistisk bedömning av den förväntade efterfrågan. Nästan hela tiden sker det en omotiverad spekulativ överproduktion. Den faktiska efterfrågan är nästan alltid mindre än den förväntade. Den faktiska efterfrågan begränsas av vad som tas ut från löne- och sparkonton och av uttagstakten på investerings- och sysselsättningskonton från lånefinansierade, subventionerade och sponsrade företags och verksamheters likvida medel, inkl. pengar för offentligsektorns upphandlingar.

Citat: "… vi kan ju inte ha någon produktion utan konsumtion. Konsumtion producerar produktion! En procents minskning av konsumtionen sägs innebära 25.000 arbetslösa..."

Det är synnerligen på tiden att vi själva konsumenter, brukare, skattebetalare bryter detta ständigt pockande moment 22. Vi bör naturligtvis befria oss från att vara ömsesidigt beroende av att arbeta mera, bara för att leva upp till uppmaningen att konsumera mer och mer med fler och fler ineffektiva mellanled. Istället bör vi mer och mer tillåtas att på dagtid umgås med de vi själva väljer. Då vi mer och mer lär oss att byta rena tjänster med varandra. Tjänster som vi frikostigt betalar och tar betalt för, utan att några skattemyndigheter och fackföreningar oförskämt lägger sig i. Gärna då med egna medlemsbaserade regionala penningsystem.

Utan att staten lägger sig i, så bör konsument- och brukarorganisationer med miljontals medlemmar, kunna teknikupphandla och avropsavtala försörjningen med mat och bostäder och allt annat. Noga utvalda "underleverantörer" inom varje närregion, bör på optimalt sätt kunna automatisera och integrera all Internetbeställd och samordnad produktion och distribution, så alla leveranser sker med så lite av mänskliga arbetsinsatser och kostnader som möjligt.

Sker produktionen och distributionen inom kvalitetssäkrade kretslopp, och utan behov av mänskliga arbetsinsatser, och utan behov av lån, räntor mm., så går kostnaderna successivt mer och mer mot noll. Detta är sedan länge genomfört och bevisat när det gäller vatten och avlopp inom städer och tätorter. Vatten från kökskranen kostar mindre än 1 öre/l. Jämför detta med att vatten på returflaska från varuhushyllan - och mänskliga arbetsinsatser - kostar nästan 1000 ggr mera! Skillnaden när det gäller fasta materialpaket är att kökskranen ersätts med datormusen vid beställningen. Resten ordnas genom att digitaliserade "recept" styr maskinella enheter och förarlösa leveransdon, som var och en adresserar till sitt närbelägna hämtställe.

Citat: "… det är inte alls reklamen som driver på konsumtionen, utan arbetet. Allas önskan om, eller rent av rätt till, eget lönearbete, egen lön. Och politikernas tal om att vi måste öka efterfrågan, öka arbetsutbudet, öka arbetsuttaget, att alla helst ska jobba till 75-årsåldern…"

Citaten är hämtade från:
Länk: etc.se

------------------------------------------------------
Länk: businessweek.com
Länk: vdare.com

Istället för att enligt Ricardo, Hecksher, Olin m.fl. fortsätta med att slussa massor av saker härs och tvärs över kontinenterna, så bör rimligen alla länder snarast mer och mer börja exportera/importera "know how" algoritmer, digitaliserade recept, logistikstruktur, kvalitetssäkring osv. via Internet.

Var och en av oss omges av mer än 20 000 föremål som vi känner till och behärskar. Var och en kan endast använda ett fåtal av dessa saker samtidigt. De allra flesta av ägodelarna finns då bara i utrymmeskrävande beredskap, där de utsätts för oxidering, mikroorganismer, damm, fukt, mögel, åverkan, stöld mm. Det gäller inte minst alla de saker som är säsongsbetonade för allahanda utomhusaktiviteter. Bilar, cyklar, båtar, skidor, snöskotrar osv. bör istället kunna finnas i närskaliga hyres- och leasingpooler så att brukskostnaderna delas mellan många olika användare. Man slipper dessutom individuella kostnader för bevakning, beredskapsförråd, service, underhåll osv. Och då inte heller glömma hur mycket som offentligsektorn, företagen, organisationerna och institutionerna bör kunna spara genom att skiftas åt att hyra och leasa just in time när behoven finns.

Av Uno Hansson 16 jan 2005 23:11