Den stora vredens tid

Den stora vredens tid har slagit mot folk och länder
I media vi ser det fruktansvärda som händer

Enda barnet det har slits ur sin faders famn
för denna fasa finns inget rättvisande namn

Dottern ser sin kära mor försvinna
Ja, innan hon själv blivit mogen kvinna

Folk har byggt sina enda liv på Asiens sand
som nu förvandlats till dödens strand

Ur de stora kalla djupen kom krafter
som trotsade alla slags jordiska makter

Den osynliga tysta vredens flod
kostade min nästa liv och blod.

Fader, varför har du övergivit oss, ropas det ur dyn
Upp emot den så oerhört tysta gråa skyn.

Överlevande fortsätter att färdas med Jordeskeppet
Men för många tycks sinnena ha tappat greppet.

Jag kom till ett helvete då jag köpt plats i Paradis
Hur medmänniska, kunde det gå på detta vis

Guds väsens avbild och likväl
kan tröstlös bli var människas själ

I den yttersta nöden har vi levande varandra
När vi ska fortsätta att på Jorden bo och vandra

Detta kommer länge att kännas verkligt illa
Kan detta vara vår Faders yttersta vilja.

Så gick mina tankar och känslor denna natt
sedan tusen svarta ord gjort mig så matt.

2004-12-30 kl.01:55

Av Jan Brunnegård 02 jan 2005 00:04