Tänk Er att en motsvarande katastrof hänt inom Sveriges gränser. Vad hade då hänt? Med all rätt bävar man. I spetsen för en räddningsinsatts skulle man då finna en person vars främsta merit före regeringsinträdet är att av partikamrater blivit vald till kommunalråd i Katrineholm. Som intellektuell hjäpreda och närmaste medarbetare till statsministern hade vi då haft att sätta vår tillit till vice statsminister Bosse Ringholm. En person som redan tidigt i gymnasiet slutade pga bristande förståndsgåvor att tillgodogöra sig undervisningen.
Förr kunde vi åtminstone lita på att försvaret med dess maskinpark och ett stort antal värnpliktiga som vid ett nödläge kunde bistå på olika sätt. Numera är den allmänna värnplikten ett skämt och mer ett socialistiskt slagord än ett något som existerar i verkligheten. För varje år som går minskar också försvarets förmåga att kunna hjälpa till i nödstuationer.
Men vad byggs upp i stället? Sanningen bakom luftpastejerna är att inget finns att tillgå! Räddningsverket kanske? En tandlös myndighet utan resurser när det gäller katastrofer.
Inte ens ett det ambulansflygplan med intensivvårdsmöjligheter, som luftfartsverkets hemsida, påstår skulle vara i drift sommaren 2004 existerar. Den svenska regeringen har haft fullt upp med att investera ca 50 miljarder i norrländska järnvägsprojetkt, som ingen mer än miljöpartiet efterfrågar samt att planera för 2005 år stora reform: friåret.
Har Ni tänkt på att den mest trovärdiga rapportering som ägt rum från Thailand de tre första dygnen gjordes av Lottie Knutson, informationschef på Fritidsresor. Och det från Stockholm. Var fanns en likvärdig förtroendeskapande representant från regeringen? Mannen med fågelutseendet, kabinettssekreterare Hans Dahlgren kanske? Han som blev helt ställd när journalisterna efter tre dagar frågande om regeringen begärt hjälp av USA eller England. Eller utrikesminister Freivalds? Hon som först 31 timmar efter katastrofen behagade visa sig på UD och som dessutom hade mage att hota Lottie Knutson i en tv-studio när hon framförde kritik mot regeringens handläggning. "Du skall passa dig, du skall passa dig noga" utbrast denna humanistiske regeringsrepresentant som dessförinnan misslyckats med precis allt.
Att UD redan på annandagen visste bättre än alla andra och därför kunde meddela att inga svenskar var döda eller skadade förstärker bara intrycket av inkompetens. Den svenska ambassaden i Bangkok, som också har ett konsulat i Phuket, borde under förutsättning att julfyllan och semesterledigheterna inte varit alltför omfattande, kunnat lämna korrekt information till UD i ett mycket tidigt stadium. Åtminstone bättre än resebyråerna med dess många gånger unga och oerfarna personal. Men istället blev det tvärtom.
Persson känslosamma uttalanden och plötsliga religiösa intresse och Freivalds kramande av nödställda i Thailand känns som ett patetiskt försök att dölja inkompetens och beslutsförlamning och ett försök att rädda vad som räddas kan. Allt i syfte att återta förlorat förtroende hos många svenskar. Jag tror inte att det kommer att lyckas.
Av Lars Nilsson 31 dec 2004 00:05 |
Författare:
Lars Nilsson
Publicerad: 31 dec 2004 00:05
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå