Sveket mot Turkiets barn

Den 6 oktober 2004 publicerade EU-kommissionen den sedan länge emotsedda rekommendationen att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet: "...kommissionen anser att Turkiet på ett godtagbart sätt uppfyller de politiska kriterierna och rekommenderar därför att accessionsförhandlingar bör inledas" COM2004656 final. I de politiska kriterierna ingår bl.a. skyddet av de mänskliga fri- och rättigheterna i vid mening, således även skyddet och verkställandet av FN:s Barnkonvention vilken ratificerades av Turkiet i april 1995. Kommissionen gör m.a.o. den bedömningen att implementeringen, dvs. det faktiska genomförandet av ex. Barnkonventionen i Turkiet har uppnått en tillfredsställande hög grad, vilket också antyds längre fram i dokumentet: "Barnens rättigheter har stärkts..."

Vid en närmare granskning av just barnens rättigheter och Barnkonventionens ställning i det turkiska samhället så framgår det med smärtsam tydlighet hur djup avgrunden är mellan den högstämda retoriken i Bryssels spegelsalar och den vardagsverklighet som möter stora delar av det turkiska barnkollektivet. Följande citat får bilda utgångspunkt för en mer detaljerad beskrivning av problemet: "På senare år har våldet inom den turkiska familjeenheten uppnått chockerande nivåer. Varje dag kan vi i både tidningar och på TV se upprörande exempel på misshandel, tortyr och mord inom familjen." Women for women´s human rights, Turkey.

# Bristen på statistiska data rörande barnen i det turkiska samhället har kraftfullt påtalats av bl.a. FN:s kommitté för Barnens rättigheter och av Unicef som anser att den undermåliga statistiken "klart visar på frågans låga prioritet...särskilt i länder som Turkiet" Innocenti report card,5. Avsaknaden av data omöjliggör naturligtvis ett effektivt bekämpande av det utbredda familjevåldet, däri inkluderat barnmisshandel och sexuella övergrepp av olika slag, liksom det också hindrar varje försök till en rättvisande och upplysande statistisk beskrivning av företeelsen i sig.

# Den ofullständiga födelseregistreringen, vilken också uppmärksammats av ovanst. FN-kommitté, innebär bl.a. att ca. 26 av barnen under 5 år inte är registrerade i några som helst handlingar. Procentsatsen är än högre i de östra och sydöstra regionerna. Barn som alltså är utestängda från samhället, förnekade fundamentala mänskliga rättigheter och helt oskyddade mot misshandel och andra former av utnyttjande, ex. trafficking. Dessa barn existerar helt enkelt inte, åtminstone inte i lagens mening, vilket också betyder att den turkiska staten inte ens kan vara säker på sina egna fördelse- och dödstal. Hur kan man då påstå att dessa barn, om vilka vi inget vet, på senare år har stärkt sina rättigheter?

# På grund av ointresse och otillräcklig politisk och professionell samordning saknas heltäckande undersökningar ang. barnmisshandelns och den sexuella misshandelns utbredning. Man kan emellertid utgå ifrån att fenomenet är omfattande eftersom den kroppsliga bestraffningen av barn är en accepterad tradition i Turkiet och sådana maximer som "käppen botar barnets trots" resp. "aga ditt barn och det blir lydigt och ödmjukt", är väl spridda och omhuldade i de breda folklagren.Pediatrics international, 2004. Lagstiftningens tolerans och vidsyn i mål av denna art visas också av det lagrum i den gamla strafflagen som reducerade straffsatsen för de ogifta mödrar som mördade sitt nyfödda barn, pga. att hon genom ett sådant dåd var ute i det begripliga syftet att rentvå sin egen och familjens heder. De undersökningar som ändock finns pekar på en förfärande hög grad av barnmisshandel. Den fysiska misshandeln har i dessa utredningar visat sig uppgå till mellan 30-36 av den turkiska barnpopulationen, medan den sexuella misshandeln uppvisar siffror i storleksordningen 11-15. Även om dessa sifferuppgifter inte är statistiskt representativa i strikt vetenskaplig mening, så bör det ändå röra sig om betydande tal med tanke på att den turkiska åldersgruppen 0-18 år innesluter ca. 25 milj. barn.

Sammantaget, och om vi till ovanstående även lägger hedersmorden - vilka berör ett stort antal minderåriga - , den utbredda polismisshandeln av barn i häkte samt de s.k. "virginity testings" - sexuellt övervåld i form av tvångsvisa oskuldsundersökningar av unga flickor - så framstår EU-kommissionens tal om ett godtagbart uppfyllande av bl.a. Barnkonventionens regelverk som tom retorik utan förankring i den alltför bistra verkligheten.

I stället för att sopa problemet under mattan bör kommissionen hörsamma parlamentets krav i resolutionsförslaget från juni 2003 B5-0320/2003, och i enlighet därmed låta FN:s Barnkonvention i sin helhet ingå i de politiska Köpenhamnskriterierna, varvid varje nytt anslutningsland - "i samtliga partnerskapsavtal som EU förhandlar om" - avkrävs noggrann räkenskap ang. sin status visavi Barnkonventionens artiklar och grundläggande "anda".

Av Leif Karbelius 17 dec 2004 01:49