sourze.se

"Länge leve mångfalden!"

Häromdagen läste jag en skylt där det stod: "länge leve mångfalden". Jag funderade några minuter och undrade om det verkligen är så. Men ganska snart kom jag underfund med att detta bara gäller i den kommersiella världen.

I resten av samhället ser det annorlunda ut. Efter 1960 talet strävade man, såväl i Sverige som i andra västerländska länder, efter ett mer pluralistiskt samhälle. Trots detta existerar en dold etnisk diskriminering i det svenska samhället. Tidningarna skriver om det varje dag och bevisen är överväldigande. Det förekommer etnisk diskriminering på arbetsplatser, vid anställningar, på bostadsmarknaden, nöjesställen och andra platser.
Socialdemokratin har gjort en del försök för att bekämpa den utbredda diskrimineringen, men har misslyckats totalt att uppnå en situation som pekar mot ett rättvisare system.

Likheten inför lagen gäller inte alla. Kom ihåg fallet med hemvårdaren Joy Rahman som satte i fängelse i åtta år. Han var helt oskyldig och frikändes av Högsta domstolen våren 2002. Journalisten Dick Sundevall känner till fallet mycket bra. Hans kommentar är följande: "Rahman skulle inte ha åtalats om han varit svensk". Yasser Askar fälldes i både Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt för ett mord han aldrig gjorde sig skyldig till. Han satt i fängelse i över två år. Efter en ny rättegång i hovrätten visade det sig att han, liksom Rahman, var oskyldig och därmed frikändes han.

Under alla dessa år jag har bott i Sverige, har jag kommit i kontakt med duktiga invandrarakademiker. En del är utbildade i sina hemländer och andra i Sverige. De flesta av de har inte fått arbete inom sitt yrke. Många arbetar inom vården och restaurangbranschen, kör taxi, städar, säljer frukt och så vidare.

En god vän till mig utbildade sig till tandläkare här. Han var arbetslös i nästan två år. Till slut, bestämde han sig för att flytta till England och efter drygt en månad fick han arbeta som tandläkare. Denna person vill inte alls komma tillbaka till Moder Sveas land. Jag har också observerat att en del infödda, som har endast gymnasiekompetens, många gånger har en bättre position i samhället än de högutbildade svartskallarna.

Helena Swende, berättar i DN 19/09 att hon är nyutexaminerad civilingenjör och att hon anställdes direkt efter examensarbete. Hur kan detta vara möjlig?. Jo, svaret är enkelt. Invandrarna har inte så mycket kontakter i samhället plus att rasismen och diskrimineringen är ett faktum. Mot bakgrund av detta, är det inte så konstig att Sverige, förra året, granskades av Europarådets kommission mot etnisk diskriminering, rasism och annan intolerans ECRI.

Många personer har bytt sina utländska namn till ett svensktklingande namn, enbart i hopp att få arbete eller för att inte bli mobbade. Det är inte så svårt att hitta många andra fall, där människor från olika länder har varit utsatta för orättvisor på grund av etnisk diskriminering.

En ny enkätundersökning som Integrationsverket har gjort visar att invandrarna vill försvara Sverige. Pliktverket har tagit fasta på detta och hälsar invandrarungdomarna välkomna till försvaret !. Helt plötslig har unga svartskallar blivit intressanta mål för det svenska försvaret. Men jag begrundar hur många av dessa invandrare som dagligen förvägras möjligheter i det svenska samhället är beredda att försvara fosterlandet. Inte många skulle jag tro.

I ett företagsbrev som skickades till alla anställda; skriver en nyanställd följande: "Jag har en lite brokig bakgrund där jag har bott mycket utomlands. Jag har ett stort engagemang för personal och sociala frågor". Min första tanke när jag läste detta var: tänk om alla företag anställde personer som har bott utomlands, så kanske alla dessa högutbildade svartskallar skulle få arbeta inom deras yrken.

Att denna person har bott utomlands är bara positivt. Av egen erfarenhet vet jag att svenskar som har bott utomlands förstår bättre andra kulturer. Däremot de som aldrig har satt sin fot utanför Sverige, och tror att detta land är ett paradis, har mycket svårt att lära saker och ting från andra nationaliteter.

Har man själv varit invandrare, och dessutom är man intresserade av sociala frågor, ja, då borde det vara den perfekta kombinationen för att förstå invandrarnas situation i dagens Sverige. Men vad hjälper det, om chefen eller den som anställer retar sig på hud och hårfärgen?


Om författaren

Författare:
Javier Claure

Om artikeln

Publicerad: 24 nov 2004 17:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: