Arbetarrörelsens svarta sidor

Välbeställda direktörer har sinsemellan ordnat lägenheter åt sina barn, på pensionsspararnas bekostnad. Historien skapade ett ramaskri inom vänstereliten. Man kunde då tro att arbetarrörelsens representanter ALDRIG skulle sjunka så lågt som deras politiska antagonister; de föraktade och giriga topparna inom näringslivet. En företrädare i form av Metall-ordförande, vd för Folksam, socialdemokratiska såväl som vänsterpartistiska politiker borde då – i dessa stunder – förtjäna att vara höjd över varje misstanke om fiffel eller missbruk av sina privilegier. Idag ett år senare visar sig detta vara uppenbarligen fel.

I slutet av sommaren avslöjas en vd för Folksam, ett försäkringsbolag med starka band till socialdemokratiska partiet och LO, som gått i pension med en bonuslön på drygt en miljon kronor. Inte kan sådant få ske inom socialdemokratin?

Sedan har vi pamparna inom "Metall" i Trollhättan, som gått på porrklubb för fackmedlemmarnas pengar. Givetvis avsattes denna styrelse, med buller och brak. Vi har fackpamparna i Stockholm, som ordnat lägenheter åt sina barn – precis som Skandiadirektörerna – via en stiftelse vars syfte är att ge ensamma kvinnor med barn, bostad.

För organisationer som är emot klassamhällets privilegier, till de välbeställda, bör det vara en större synd att själva missbruka dessa förmåner, än näringslivets toppar som inte säger sig vilja bekämpa ökade klyftor inom samhället. Representanter för facket och arbetarrörelsen riskerar, genom sitt beteende, ideologisk trovärdighet.

Deras fiffel är ingenting nytt, enda sedan Mona Sahlins lilla tabbe med ett "Toblerone"-köp, har politiska skandaler avslöjats på löpande band och dessvärre har majoriteten missbrukare varit socialdemokratiska politiker. Det är ironiskt att de som förespråkar en stor offentlig sektor, är just dom som missbrukar skattemedlen mest. Detta skapar också en grogrund för populism, ty när medborgarna misstror politiker ansvarstagande, i högskattesamhällets tjänst, överväger många en nedmontering av välfärdens institutioner –trots att de tidigare kanske varit nöjda med dessa.

Politiker är förtroendevalda för att representera medborgarnas väljarnas intressen och bör föregå med gott exempel. Till skillnad mot direktörerna inom näringslivet, som representerar det kapitalistiska Sverige.

Av Yohannis Petersson 19 nov 2004 09:41