Den vilsna sökaren

Jag är en konstant sökare. Så länge jag kan minnas har jag letat. Letat efter min plats här i världen. Letat efter den lucka som min existens ska fylla. Lika länge som jag letat har jag också haft hallucinationer om den där luckan, plötsligt sett ett behov framför mig, en självklar öppning som bara är där och väntar på mig. Alltid när jag tittat lite närmare har det visat sig att hålet var en illusion, en synvilla som jag såg i min desperation. Lika törstsläckande som en hägring i öknen.

Jag var nog inte mer än tolv år när jag och min bror först satt oss en hel natt och ältade vad vi skulle göra med våra liv. Därefter har det fortsatt i tjugo år till. Jag tror knappt att det går en dag utan att en tanke om min framtid snurrar runt i huvudet. Hur sjutton ska man veta vad man ska bli när man blir stor? Hur ska man veta i vilken ände man ska börja leta? Jo, jag vet att man ska börja med att skriva ner vad man tycker om att göra, vad man är bäst på, vad man tror att man har talang för och likadant med motsatsen, vad man inte vill göra, vad man inte är bra på och så vidare… Men sedan då? Där står jag med min lista som visar att jag är hyfsat bra på en hel del saker och lika dålig på ännu fler saker. Är det någon som vill anställa en som är mer än medelmåttigt bra på att skriva, rita, allehanda kreativa sysslor, att projektleda och att informera? Och som å andra sidan är usel på matte, de flesta naturvetenskapliga och tekniska ämnen och även halvrisig på ekonomi?

Genom åren har jag, utan inbördes ordning, bestämt mig för att bli: modedesigner, egen företagare inom postorder, fick en idé om att bli miljonär snabbt, egen företagare sälja resultatet av allt mitt pysslande i en butik, hälsopedagog, lärare, författare, journalist, UD-tjänsteman, jurist, marknadsförare, hemmafru, egen företagare inom hälsa, flygvärdinna, copywriter och hantverkare göra smycken.

Givetvis är jag inget av detta. Och det har jag inte heller varit. Har istället ägnat mig åt att vara: mattant/städerska på IKEA-lager, klädesbutiksbiträde, pizzabagare, bartender, restaurangbiträde, Holiday-ownershipsäljare, annonssäljare, barägare, säljare av utbildningar, projektledare, konsultchef, researcher, informatör, projektkoordinator, skribent, barchef, säljare av juridisk litteratur och pooltender. Allt inom sinnesjukt många branscher.

Om det är någon som ser det självklara nästa steget, så hojta gärna till! Inte det? Nähä. Det verkar nämligen vara det jag väntar på, att någon annan ska lösa det åt mig och bara fösa in mig i ett bås där jag passar som hand i handske. Som en tam och alltför viljelös ko som stoppas in i sitt bås för vinterförvaring. Det blir ju enklare så. Själv blir jag lika förvirrad oavsett åt vilket håll jag tittar. Drivkraften finns där någonstans, men jag är som en orienterare i skogen utan karta. Jag har energi och viljan att springa, men jag ser bara en massa träd och har ingen aning om åt vilket håll som målet finns. Spring bara, säger ni, spring för att vilken riktning som helst är bättre än att stå still och trampa vatten. Ta en risk och utsätt dig för chansen att träffa någon som ger dig en hjälpande hand! Eller som föser in dig i fel bås där du fastnar i några år till? Rumpan blir nämligen så stor av att sitta still att det inte går att svänga i båset. Och att backa känns ju orimligt. Utsätt dig för chansen att få upp ögonen för något helt nytt! Igen? Jippie! Eller möjligheten att helt enkelt lära känna dig själv bättre efter tjugo års "soulsearching"?.

Okej, jag ska inte vara negativ, visst är det helt rätt att ta risker och kasta sig utför stupet, annars händer det ju absolut inget nytt. Jag älskar människor som tagit risker och som dessutom förvånansvärt ofta lyckas med det de tar sig för, människor som gjort häftiga saker med sitt liv! Jag vill också bli en sådan person! Jag vill berätta för mina barnbarnsbarn när jag är nittiotvå om alla coola och fantastiska saker som jag gjort med mitt liv. Men var sjutton är kartan, var är facit och var är genvägen? Peka bara i rätt riktning och visa mig stupet, så ska jag kasta mig ut på en gång!

Av Maria Lindblad 17 nov 2004 22:42