Skulle jag vara en ligist?!

Vadå ligist?

Är man en ligist för man säger vad man tycer och känner? E det fel att vara onormal och speciell? Det blir man ju kallad allt som oftas; "okänd ligist", bara för jag står för min sak jag tycker att det e fel. Jag tycker inte man behöver vara som alla andra, eller? Ska man sluta tro på vad man gör? Ska man sluta tro på sig själv? Jag får skulden för allt hos poliser och ordningsmän. Det tycker jag e lite fel eller e det jag som gör fel? Så fort någonting händer står polisen utanför dörren och babblar sitt skit. E det så det ska vara eller har jag bara fått fel uppfattning av livet man kanske ska låta saker och ting vara? Men det kan aldrig bli så bra som man hade hoppats.

Livet kanske är en lek? Jag vet inte. Det verkar nästan så. Man springer runt och gör som alla andra gör, saker och ting som man igentligen inte borde göra. E det rätt att låtsas att man e nån som man igentligen inte är? Poliser och ordningsmän behöver igentligen inte existera. Jag har ofta drömt om ett perfekt liv, mitt eget liv. E det för mycket begärt?

Min upfattning om livet kanske inte e korrekt men den är inte heller helt fel. Folk gör som dom själva behagar till vilken nytta. Den enda förklaringen är att jorden håller på att rasa. Rasa bland folkgrupper. E det så fel? E det fel att tänka säga och skriva vad man tycker? Om ni tycker det e fel så kanske jag e fel för verkligheten. Jag kanske lever i fantasin, min fantasi? Men det e kanske sån jag är. Omringad av poliser, ordningsmän och mobbare som inte har någon upfattning alls om det verkliga livet eller e det jag som har tappat fattningen?

Jag vet inte, detta kanske är en intressant artikel liksom de flesta jag har läst. Jag må vara onormal men jag är mig själv och vem e du då? En snobb en rikemansunge en mobbare eller till och med ett moboffer som jag eller? Eller vem e du egentligen. Tänk på det och ha en fortsatt hämsk dag.

Av Robert Rundgren 11 nov 2004 12:18