Luftslotten vi byggt

önskar att glömskan ska äta dig ur min kropp
slita dig ur mina nerver
riva dig ur min ryggrad
min hud, mitt hår

att luftslotten vi byggt
ska sväva bort över taken
och lägga sig till ro på en obebodd skärgårdsö

att alla ord ska vara osagda
tillbaka på tungans spets
redo att sväljas ner i det mörker där de uppstod

att alla avtryck ska lämna min värld
rivas bort som ett plåster
från sårigt knä

men mest av allt;
önskar jag
att glömskan ska äta dig ur min kropp

Av Sandra Lundgren 11 nov 2004 20:41