Rättigheter - den svenska flaggan

Låt oss återta våra mänskliga rättigheter. Bara för att någon kidnappar ett högre syfte till orättfärdiga handlingar är det inget fel på syftet, bara på handlingen.

Ett enkelt och jordnära exempel; Svenska flaggan och vår historia. Återta flaggan och historien ifrån de som kallar sig nationaliser men menar rasister. Varför ska de "äga" flaggan och vårt gemensamma förflutna? Varför ska därmed deras kidnappning göra att flaggan och historien likställs med trångsynhet, osäkerhet, våld och rädsla rasism? Är inte flaggan och vår historia en symbol för hela nationen, för allt inom landet? Hur kan då en klar minoritet få bestämma vad de symbolerna ska associeras med? Varför accepterar majoriteten det?

Nationen behöver inte mer undanfallenhet, självömkan och dålig självkänsla. Det finns mycket att vara stolt över, det finns mycket att glädjas åt och alla har rätt att känna kärlek till sitt modersland, till sin egen nation. Landet är inte perfekt, idag, men det innebär inte att du inte har rätt till att visa din stolthet, din kärlek och glädje för nationen. Det är din rättighet och vill du använda dig av det ska du göra det. Hur förvirrade skulle "kidnapparna" bli om alla normala svenskar visade upp flaggan på jackor, demonstrationer, skolor, hem, media etc?

Din rättighet innebär också den andres rättighet, dvs vill andra nationaliteter stoltsera med sin flagga, sin nation så har de all rätt till det. Det är din skyldighet att ge andra samma rättigheter som du ger dig själv, annars är det inte rättvisa och jämlikhet. Hur skulle det te sig om alla fick visa sin stolthet, glädje, kärlek till sin nation? Hur skulle det vara om det gjordes utan att tvinga andra att digga din nation, utan att attackera och fördöma andra? Skulle det kunna ge en ständig OS-känsla, stämning? Skulle det vara fel med denna broderskap systerskap? Skulle det kännas hotfullt, farligt att vistas i sin och andras glädje? Känns det som en grogrund för konflikter?

Samtidigt, kan du någonsin bry dig om, ta hand om, engagera dig för något som du inte är stolt över, något som du inte känner kärlek till? Hur mycket bryr du dig om du är likgiltig, apatisk, skamsen och nedvärderande? Hur villig är du att erkänna och ta bort varbölder om du inte känner kärlek till hela kroppen? Är det inte dags att erkänna att Sverige är ett underbart land, med fantastiska förutsättningar, som är värt all kärlek? Är det inte dags att ge den här nationen den omvårdnad och ömhet som den behöver? Är det inte dags att kärleksfullt erkänna att nationen inte vill ha konflikter? Är det inte dags att stå upp för det och vara stolt över det? Det är verkligen inget att fördöma eller håna, tvärtom basunera ut det med stolthet. Det är bara de starka och trygga som vågar vara fredliga.

Att inte vilja ha konflikter är inte samma sak som att vara mjäkig, låta sig bli överkörd och utnyttjad, dvs gränslös. Att vara gränslös är att skapa konflikter. Att vara gränslös är inte kärleksfullt, att sätta gränser är att vara kärleksfull. Att sätta gränser är inte samma sak som att attackera, angripa, hota andra, tvärtom att ha gränser innebär att man inte attackerar, hotar, angriper andra. Du behöver inte vara hård och aggressiv för att sätta gränser, är du det är du otrygg inom dig. Tydlighet är inte samma sak som hårdhet. De som är gränslösa och "suddiga" kan uppfatta tydlighet som hårt och aggressivt, men det innebär inte att det är det.
Att vara tydlig är att visa sina gränser, hur du vill ha det. Det är din rättighet att tala ut hela Dig, det är din rättighet att göra det, det är- faktiskt- din skyldighet mot dig själv att göra det.

Det innebär inte att du kan påtvinga andra att gör som du vill, leva sitt liv efter dina ideal. Det innebär att du sätter reglerna för hur du vill ha det i dina relationer. Ingen har rätt att "härja" i andras liv, däremot har alla rätt att säga ifrån till de som "härjar" i andras liv. Det är din rättighet, det är ditt ansvar och det är inte att söka konflikt, tvärtom det är att massera bort konflikter och lägga tillbaka allt där det hör hemma. Det är kärleksfullt och det är att arbeta för fred, broderskap, rättvisa och jämlikhet. Kan det bli annat än en glädjeexplosion när ingen tillåts att utnyttja eller förtrycka någon annan?

Är det då inte dags för att göra det där du står, för ditt och allas bästa? Är det inte dags att praktiskt börja agera och tillämpa detta? Är du inte värd det, är inte allas våra barn värda det?

Är inte vår nation värd det, på riktigt?

Av Total Justice 07 nov 2004 22:02